Jag vet inte hur många gånger jag suttit och lugnat andra mammor över nätet när deras bebis för första gången trillatt ner på golvet från soffan eller sängen. Men vad hjälper det när man själv är där?
Inatt (04.00) var det dags för J för första gången. Jag vaknade sekunden innan, kände väl att han rullat iväg från mig. Sekunden efter hörde jag dunsen – och skramlet. (För nånstans där han landade stod även en rostfri bunke jag haft för säkerhets skull nu under magsukedagarna – jag hade inte tänkt på att ta bort den än.) Strax därefter kom illvrålet, som sedan varade ett par minuter i min famn. Sedan var han glad, och vaken, och nästan omöjlig att somna om.
Vår säng är bara ca 40 cm hög, och det är ett mjukt, sviktande trägolv. Men jag var förstås nojig ändå.
Och vi brukar ha en extra filt liggandes på golvet där – men just nu hade vi förstås inte det 