Han VILL inte.
Han är hal som en ål. Smidig som en puma. Snabb som en antilop. Stark som en häst. Och minst lika envis som sin mamma.
Och han VILL inte. Vill inte ligga på rygg. Vill inte byta blöja. Vill inte ha på en ny blöja.
Han vänder kvickt som en iller.
Trots detta ska man lyckas hålla fast honom, så att man kan få av blöjan, torka bort bajset INNAN han vrider runt och kladdar ner sig själv och allt annat. Sedan vända tillbaka honom å rygg (nej, det finns inte en susning att lyckas med alltsammans på en gång) och få på en ny blöja.
Alltsammans utan att skada honom eller hålla fast honom på ett elakt sätt eller på ett sätt som kan kännas som ett övergrepp. (Omöjligt. Han avskyr det ju. Avskyr verkligen. Hur kan det vara annat än elakt att hålla fast honom? Det känns som att han kommer att få men för livet. Det gör det ju inte lättare att klara av att hålla fast honom 
)
Men man har inget val. Det måste göras.
Igen och igen och igen.
Det ger mig panik. Fullkomligt.
Jag har krånglat på honom blöja sittandes med honom i knät och ammat honom samtidigt – med risk för att bli nerkissad och -bajsad.
Idag har jag satt på honom blöja medan han legat på mage. Jättelätt att spänna fast banden på magen då *ironi* (Varför görs inga blöjor som är menade att sättas på på en bebis som ligger på mage?) Men det var just då det enda möjliga. (Samt ledde till att han kräktes av att det blev knöligt för magen.)
Jag HATAR blöjbyten.
Jag HATAR blöjbyten.
Jag HATAR blöjbyten.
Jag HATAR blöjbyten.