Häromsistens plockade jag fram några gamla leksaker ur en låda. Arvegods – jag minns inte om det är från min eller sambons sida. Brio dragleksaker i trä. Helt klart från den tiden vi var små.
En grön krokodil. Den har märkliga fötter, som avlånga hjul med avlångt hål, som ger den en speciell gång.
En röd nyckelpiga. Den rör sina små ”ben” på ett lustigt sätt när man drar den.
Båda har ett snöre att dra i.
Avsikten är att de ska dras av ett barn som lärt sig gå. Jag vet inte vilken ålder de angett som på förpackningen en gång i tiden, men jag gissar på 12 månader.
Men man kan dra dem efter sig även när man kryper. Eller går med gåstol eller längs möbler. Eller när man bara sitter stilla.
Fast man kan ju leka med dem på andra sätt också. Sitta och pilla med fötterna/hjulen på krokodilen. Sitta och prata med krokodilen – eller tugga på den. Eller bära med sig den. Hålla den i snöret när man travar iväg, eller när man är i mammas eller pappas famn. Vifta lite lagom med den.
Andra barn gosar och pratar och umgås med gosedjur. Jag kan förstå poängen med det. Trädjur är hårda. Häromsistens hade han tag i snöret till krokodilen när jag ammade honom. Och vevade runt med handen precis som han brukar vid amning. Han höll på att dänga krokodilen i huvudet på både sig själv och mig flera gånger om 
Han är verkligen bästa kompis med krokodilen. Nyckelpigan duger rätt bra den också. Och ibland vill han ha med båda. Ett snöre i var hand.