Han är egentligen ett varmblodigt barn 
När han var riktigt liten fick vi snabbt lära oss att han skulle ha tunna byxor för att inte få värmeutslag – de fina velourbyxor han fick av någon i början av hösten fick i princip ligga oanvända. Och något mer lager än en body har aldrig behövts upptill annat än om vi gått ut.
Vi har inte heller i någon större utsträckning använt haklapp på honom. Vid enstaka tillfällen, till exempel första gångerna han fick blåbär, har jag försökt med haklapp, för säkerhets skull, men det blir egentligen bara värre. Normalt sett hamnar det mesta kladdet i ansiktet. Har han en haklapp på så tar han tag i den och kladdar runt med den. De saker som eventuellt hamnat på haklappen hamnar då på betydligt fler ställen… Det kladd som hamnat i ansiktet kladdar han ut med haklappen, och då hamnar det också på ännu fler ställen. Kontenta: haklapp gör bara saken värre. Och lite matkladd på kläderna kan man ju ändå leva med 
Men nu sedan han fått tänder… så dreglar han något ofantligt. Han blir dyngsur på bröstet, och kall också förstås. Det tar inte lång stund efter att han fått rena torra kläder på sig, så är det blött igen.
Så för att inte behöva kränga på och av bodies en gång i timmen (hemska tanke) har vi på sistone börjat sätta på honom ett ”spillskikt”. En tröja, tunika eller annat ovanpå bodyn, som lättare går att byta. Ett helt nytt behov