Han går effektivt längs möbler och väggar nu. Balanserad och bra och med koll. (Fast har han bråttom så böjer han sig ner på golvet och kryper istället, för det går snabbare.)
Han går bra med gåvagnen.
Han klättrar även I gåvagnen. Håller sig i handtaget, kliver upp och står sedan mitt på flaket och gungar och tittar i taket och ser nöjd ut.
En gång har han tagit tag i ett bordsben på andra sidan och även klivit ur.
Han står utan stöd! Korta stunder, förstås. Men helt balanserat. Utan att själv vara medveten om det ibland, tror jag. Tidigare gånger har det nog bara varit en eller två sekunder, typ, och liksom mest i förbigående, av en händelse. Idag var han synnerligen medveten och koncentrerad och lyckades hålla balansen även när det blörjade svaja en aning. Han stod garanterat en bit över fem sekunder – kanske tio? (Min tidsuppfattning är rätt kass, men det var lääääänge.)
Oh så konstaterade jag vid matbordet ikväll att han hade ett snyggt pincettgrepp när han stoppade majskornen i munnen – med vänster hand. (Högerhanden var upptagen med en skallra; annars tror jag egentligen han använder högerhanden mest – men jag är lite osäker.)