Sedan ungefär en vecka tillbaka står han ibland utan stöd. I början var det ytterst korta stunder – några sekunder eller så. Men sedan har det ökat på. Under den gångna helgen började han dessutom resa sig upp utan stöd till fritt stående. Ibland – ganska ofta – håller han något i händerna samtidigt – en leksak, en träslev eller något annat. Som att han liksom låtsas att han får stöd av något eller har något att hjälpa upp balansen med. Men ibland går det utan också.
Han reser sig. Och så står han där, riktigt stabilt, bredbent, superkoncentrerat. Ibland uppemot tio sekunder. Sedan sätter han sig ner, eller går ner i krypställning. Men han trillar inte. Han märker när balansen inte räcker längre, och då tar han sig ner. I någon mån har han bättre koll när han står utan stöd än med stöd, för utan stöd så VET han att han måste koncentrera sig.