maj 2009 arkiv

Ska man behöva ta sönder sig för att komma ihåg och tillåta sig att ta hand om sig själv? En föredetta vattenpöl (efter murare som blandat bruk). Geggig mark, sluttande nedåt, precis vid sidan om bilen, där jag skulle sätta J på plats. En liten lätt halkning åt höger – med drygatiokilosklunsen på vänster arm. …

Fortsätt läsa

Jag vill ha möjlighet att göra det som faller mig in. Det jag känner för, har lust till.   Nej, det handlar inte om några avancerade grejer.   Jag vill kunna sätta mig ner och ta det lugnt en stund när jag kommer hem. Kolla igenom posten, ta en kopp kaffe, bläddra i tidningen.   …

Fortsätt läsa

Han avskyr ögondroppar. I princip är det omöjligt att få i honom dem. Den variant vi kör med, det enda som är i närheten av att funka, är att jag ammar honom och sambon ger dropparna. Då har hans huvud stöd mot mig.   Det känns förfärligt. Som att vi är jätteelaka mot honom, på …

Fortsätt läsa

Han står långa stunder nu. Han kan ägna långa stunder åt att upprepade gånger resa sig och sätta sig, resa sig och sätta sig, resa sig och sätta sig… Helst tar han tag i en leksak och håller i händerna medan han reser sig, och så lägger han ner den, tar tag i den igen, …

Fortsätt läsa

Igårkväll hade jag duschat honom efter en bajsblöja och torkat honom i vardagsrummet. Sedan ställde jag honom vid fåtöljen, hängde upp handduken och hämtade en ny blöja att sätta på honom. När jag vände mig mot honom igen, pratade han på för fullt. Det var helt uppenbart att han berättade något för mig. Och något …

Fortsätt läsa

Kliande ögon. Röda ögon. Irriterande ögon. Svullna, trötta ögon. Så igår morse var sambon och Jonatan på jourläkarcentralen och fick ut utskrivet ögondroppar samt annat flytande antihistamin, med antagandet att det är pollenallergi och instruktionen att börja med dropparna och sedan ta det andra om det inte hjälper. Ögondroppar är INTE kul. Men trots irriterande …

Fortsätt läsa