Lördag morgon för en vecka sedan.
Först en konstig känsla.
Sedan sprängande huvudvärk. Och kräkningar.
Akuten. EKG, blodprov, magnetröntgen, lumbalpunktion. Inga fel. Varken hjärnblödning eller meningit.
Mer huvudvärk och kräkningar. Akuten och dropp och en brits över natten och inget fel på dig och åka hem och vila.
Sedan har jag legat. Sprängande huvudvärk så fort jag rest mig minsta lilla.
Ångest ångest ångest dödsångest. Nu är jag långsamt men ändå påväg tillbaka till verkligheten. Idag har jag kunnat sitta upp korta stunder. Med atarax och alvedon.
Det finns massor att skriva. Det orkar jag inte, i alla fall inte nu.
Jag hoppas ta mig igenom det här med livet i behåll.
Och fan ta den som ens antyder att det skulle vara något farligt, för det vill jag inte veta.
Det räcker bra att det kan ha varit migrän eller en stressreaktion, och att det sedan kan vara sviter av lumbalpunktionen.
Helvetet är inget trevligt.
Pingback: Sanne skriver » 2 juni, nr 3