Det kom en förfrågan, eller vad man ska kalla det.
Någon har uppmärksammat min renoveringsblogg, och vill göra någon sorts reportage.
Första känslan är att jag känner mig smickrad, och lockad.
Men sedan tänker jag vidare.
Nej.
Jag skriver en blogg om våra vedermödor. För att det är kul att berätta. För att själv kunna känna att det går framåt. För att någon annan kanske har nytta och glädje av det jag beskriver.
Men jag berättar inte vem jag är. Ja, vissa vet vem jag är. Men jag vill inte skrika ut högt och vitt och brett om vem jag är. Jag vill kunna fortsätta vara halvanonym. Inga hemmahosreportage med bilder på huset och mig här inte 
Och ifall reportern inte noterat det så har jag fler bloggar här. Av aningen annan karaktär. Om jag ”outar” mig helt, så kan jag förstås inte längre fortsätta dem.
Ja, jag vet att vem som helst kan läsa det jag skriver, och att det alltid finns en risk att blir ”outad” ändå. Men det är ändå inte samma sak…
(För övrigt, ser det ut som att jag skulle ha tid att klämma in en enda sak till? Vi ligger efter schema och hinner inte ett smack mer än det nädvändigaste. Det här hade jag tänkt skriva för en vecka sedan…)
Så nä, det får vara. Hur smickrad jag än känner mig.