Idag var det dagen D. Eller snarast dagen L, som i leverans. Ikeaköksleverans.
De ringde häromdagen, i söndags tror jag bestämt, och meddelade att de, som avtalats, skulle komma idag torsdag med leveransen. Någon gång mellan 9 och 15.
Vilken oerhört precisering! – not.
I värsta fall skull vi alltså få gå och vänta nästan hela dagen på att de skulle ringa och meddela att ”nu kommer vi om en halvtimme” – för så skulle de göra.
Kl 14.22 påtalade jag för sambon att nu har de 8 minuter kvar på sig att ringa – ”tror du de gör det?”
Ungefär fem över halv tre ringer. Och undrar om det är OK att de kommer försent.
Tja, vad säger man? Nä, ni kommer försent, så vi vill inte ha något kök?
Nä.
Och nej, de kunde inte alls svara på ungefär när. De hade fått PUNKA.
Ett par timmar senare ringer de (med ca 10 minuters resväg kvar – inte en halvtimme innan) och vill ha en vägbeskrivning.
Tio minuter senare ringer de igen. ”Vi är snart farmme vid en stor gård här, är vi på rätt väg då?”
Tjena, ni befinner er på den skånska slätten. En stor gård, sa ni? Ja, för såna finns det ju bara… tusentals? Jodå, en hel del av dem finns nära där vi bor. Ingen av dem är en tydlig indikation på att ni är nära oss. Och förresten, det beror ju på vad man menar med en stor gård. Några riktigt stora finns det inte härikring.
__________________________________________
Nå, i slutändan kom alltså köket. Massor med inlastade platta paket står och väntar.