I lördags beklagade sig S plötsligt över att det liksom stack och kändes där han fått vaccinationssprutan.
Först en gång typ mitt på dagen. Sedan en gång senare på dagen.
Det är över en månad sedan han fick sprutan, och han har inte sagt något sedan dess.
Nej, jag är inte bra på att släppa sånt. Jag började förstås genast grunna kring långtidseffekter och annat läskigt.
Visst, det är inte alls så konstigt om han börjat fundera kring det där själv igen, med tanke på att båda vi vuxna blivit vaccinerade den gångna veckan, och med tanke på att mannen var ganska rejält påverkad av det torsdag-fredag-till viss del lördag.
Och visst, det kan vara en ren slump – han kan ha legat på armen på ett sätt som gjorde att det kändes just där, som mannen sa.
Men ändå. Klart jag oroar mig.
Speciellt med tanke på att vi fortfarande har lillplutten kvar att vaccinera…
Och nej, jag gillar inte heller att läsa om folk som förlorar lukt- och smaksinne av vaccinet.