Han kommuniecrar en hel del.
Han svarar ja och nej på saker man frågar honom om. Ja, oftast inte med ord, men med nickningar eller huvudskakningar, och med ”uhum” eller ”ah”. Och ibland nästn ett ”ja”. Han är tydlig med vad han vill – och inte bara på dessa sätt 
Vill han vara med och laga mat börjar han släpa fram pallen från rummed brevid. Vill han ha flaska pekar han på torkstället där flaskan står, eller på mikron.
Han kan peka ut kroppsdelar. Säger man ”var är magen?” så pekar han på magen, och detsamma med fötter, huvud, mun, näsa, huvud (och några till, tror jag).
Han tycker om att titta i en pekbok med saker från bondgården – traktorer, djur, äpplen och så vidare. ntingen pekar han själv, eller så tar han tag i mitt finger och pekar åt mig. Och så vill han att man ska säga orden.
Han härmar katter, kor, hästar och höns. Ibland till rätt djur, ibland inte 
Hans eget ordförråd är ännu ganska begränsat, men man kan ana hans intressen.
”Ka-ka” är katterna. Fast det betyder inte katt, utan det han härmar är när jag ropar på Saskia, den ena katten – fast Ka-ka gäller förstås båda katterna för honom Att gosa med katterna är poppis, även om det ibland leder till att man får ont
”Tittut!” säger han ibland jättetydligt – och leker än oftare. En liten busunge av det bästa slag
”Tädda” (eller egentligen ännu sämre artikulerat) eller ibland ”tädda dä!” betyder att vi ska tända eller släcka. Handlar om lampor, eller ännu hellre om levande ljus. Han älskar både levande ljus och eladventsljusstakar. Han står själv och försöker blåsa ut ljusen på adventsljusstaken genom att blåsa/spotta. Igen och igen och igen. Och lampknapparna når han nu ”till hälften” i felra rum: kan trycka neråt men inte uppåt.
Och så säger han faktiskt ”mamma”! Och det är vldigt väldigt tydligt och han säger det gång på gång, som att ha verkligen vill poängtera att han kan säga det. Däremot är jag osäker på vad han menar med det. Det är inte uppenbart att han vill något särskilt när han säger det. Även om han vet att det är jag som är mamma Mest låter det liksom som att han är glad att han lärt sig ordet – Och ja, han säger typ ”pappa” också. Fast inte lika ofta och inte lika övertydligt. Men så är han också rätt mammig – mer än vad som egentligen är bekvämt – för tillfället.