Fjärde dagen på de senaste tre veckorna.
Och på grund av diverse omständigheter runtom – snöstorm och att mannen skadat händerna – så blir det jag som får sköta vabbandet. Igen.
Inte mycket att säga om, inte något att göra åt. Bara lite träligt.
Nädå, det är inte särskilt illa med honom. Bara förkylning – täppt, snorigt, hostigt och inte riktigt pigg. (Somnade plötsligt här vid 10.45 vid mitt bröst…)
Men han är sjuk betydligt oftare än vad hans storebror nånsin varit. Nu har jag inte räknat ihop, men jag tror nästan jag hunnit ha lika många VAB-dagar med J som med S – totalt sett, alltså… Så J är väl mer som barn är mest eller nåt. (För övrigt har jag och mannen varit en hel massa förkylda den här vintern. Men S klarar sig alltid bäst i familjen *peppar peppar*)