Monthly Archives: april 2010

Inatt hade han feber. Nu är det bättre (eller möjligen fortfarande alvedoneffekt?). Han har kört dammsugare en stund, och nu står han och evighetsborstartänderna.

Febern KAN bero på MPR-sprutan förra måndagen.

när han frågade efter bröst igen. Sa först det vanliga, om magen och medicin och så. Och sedan försökte jag förklara att det var dags att sluta helt, ändå, även när magen blivit bra. Minns inte riktigt hur jag sa – det är svårt att förklara på hans nivå men så att det ändå går fram… men jag sa något om att han är stor och klarar sig ändå och det är dags att sluta, men att man ändå kan sitta och mysa i famnen.

Han vart förstås upprörd, gick iväg, ville inte riktigt lyssna, viftade upprört med leksaker och kastade någon sak. Och kom sedan och satte sig i min famn i fåtöljen och grät lite upprört. Så det verkar som att han i alla fall delvis förstod. Och samtidigt, med tanke på hur upprörd han brukar bli när han inte får som han vill, så var det ändå en väldigt mild reaktion Som att han sörjer men ändå känner att det är rimligt. (Ja, jag övertolkar säkert – men så känns det i alla fall.)

Nå, vi får väl se hur det går. Blir säkert fler upprörda situationer kring detta.

Och som sagt var, jag sörjer också att det blev just det här avslutet. Men det skulle inte kännas vettigt att börja igen nu, bara för att få ett bättre avslut…

Ja, jag tror det i alla fall. (Jag har i alla fall inte ammat sedan morgonen den 3 april.) Fast det är väl inte officiellt, i alla fall inte gentemot honom. Och inte gick det väl till som jag hade önskat heller.

Jag åkte på förstoppning, och fick Movicol utskrivet. Och enligt bipacksedeln så borde man inte amma – eller i alla fall rådgöra med läkare först.

Jag tyckte visserligen att jag hade sagt till läkaren att jag ammar. Så först fortsatte jag att amma som vanligt. Men sedan när jag läste bipacken igen två dagar senare så kände jag mig genast mer osäker. Och det var mitt under påsken, så det var inte bara att ringa och fråga heller.

Så jag tog det säkra före det osäkra och lät bli. Förklarade för honom att jag är sjuk i magen, och att jag måste ta medicin, och så länge jag tar medicin, så är det inte bra för honom att äta av mina bröst.

Om det tyckte han inte Men accepterade missnöjt.

De första dagarna frågade han ganska ofta om bröstet, och jag sa nej, med samma motivering var gång. Sedan glesade det ut, men när jag trodde att han slutat fråga så kom frågan igen. Även med många dagars mellanrum kommer frågan fortfarande igen, senast igår.

Ja, jag tar fortfarande Movicol. Men säkert inte så länge till. Och nej, jag vill inte börja amma igen när jag slutar med Movicolen. Även om jag hade velat avsluta på ett mysigare sätt.

Jag antar att jag bör vara ärlig och säga till honom att det är dags att sluta, även om jag inte tar movicolen. Men det är svårt. Speciellt med någon som är så förtjust i det, och så liten och inte riktigt fattar allt man säger, och som har en så stark vilja…

Och de är inte påtagligt stora heller!