Man går i vägkanten, eller på trottoaren eller gångbanan om sådan finns. Cyklar gör man på vägen, eller på cykelbanan.
Det är i alla fall jag upplärd med.
Men redan när jag var liten – eller, när jag var på väg att bli stor, alltså när jag var kanske 10-12 år – så började jag stöta på fenomenet med barn som cyklade på trottoaren. Till att börja med var det något som hände undantagsvis; det handlade om barn som var yngre än mig, och det var deras oroliga föräldrar (oroliga för att bilisterna körde ansvarslöst och för fort) som sagt till dem att cykla på trottoaren, av säkerhetsskäl.
Men det har blivit vanligare och vanligare, och de som gör det är äldre och äldre. Det är inte längre bara barn eller ungdomar som gör det. Snarast är det oftast vuxna. Jag antar att deti stor utsträckning är samma personer: de har en gång lärt sig att det är OK att cykla på trottoaren, och sedan helt enkelt fortsatt.
Fast det är förstås inte hela förklaringen. För dels är det många fler nu än då. Och dels är de inte yngre än mig allihopa.
Dessutom ser de isg inte för och tar inte hänsyn till gående på trottoaren. Och jag tycker inte om att bli nästan nercyklad när jag kommer gående runt ett hörn på trottoaren.
Det märkligaste av allt är att de inte ens verkar tycka att det är något att be om ursäkt för.