Efter jobbet-utgjutelse

Jag har varit jätteduktig på jobbet idag. Arbetat effektivt. Betat av ett antal jobbiga och tråkiga småsaker. Gjort några lite större omstruktureringar. De där större sakerna var riktigt kul. Irriterande att jag inte hade tid att göra dem fullt så genomarbetade som jag egentligen skulle vilja. Finjusteringarna få hinnas med ”en annan gång” – när nu den infaller. Det stör mig att det aldrig finns utrymme för att riktigt gå in i jobbet helhjärtat, göra det riktigt bra, så att jag blir nöjd, utan man alltid måste släppa det ”när det duger”, för att istället ta sig an något annat som är akut.

Jag har prioriterat bort fika. Det ska jag inte göra, det vet jag. Fast jag har egentligen inget emot det när jag har kul. Synd bara att kul-känslan ska kombineras med stress-känslan och känslan av att kanske ändå prioritera fel.

Jag har också prioriterat bort friskvård. Det är dumt. Det borde jag inte.

Ingen kommer att tacka mig för att jag har varit duktig och effektiv idag. Nästa vecka kommer det fortfarande att finnas alldeles för mycket att göra, inklusive saker som folk redan förväntar sig ska vara gjorda. Det kommer fortfarande att finnas ett skitlass saker som folk förväntar sig att jag ska fixa eller lösa, trots att förutsättningarna för att jag ska kunna göra min del fortfarande inte finns på plats. Och jag kommer förmodligen att ha dåligt samvete för den där stora saken jag borde fått klart men som jag prioriterade ner för att kunna ta den här dagen till att rensa upp en massa andra dåliga samveten. Plus dåligt samvete för att jag inte hunnit med en del saker som andra lastade på mig innan de gick på ledighet innan påskveckan.

Men nu ska jag i alla fall också vara påskledig.

Det är jag värd.