Bloggandet är en lyx. Det är något jag gör fastän det tar tid. Något alldeles onödigt. Jag gör det bara för att jag vill, för att jag mår bra av det.
Men det fyller en funktion. Jag har ett grundläggande behov av att uttrycka mig. Dels av att formulera mig i ord – skriva texter, texter som jag själv bestämmer över, både vad gäller form och innehåll. Dels av att uttrycka MIG – min åsikt, min ståndpunkt, mina känslor, mina resonemang.
Jag mår bra av att skriva. Trots att det innebär att jag prioriterar bort saker som, rationellt sett, borde vara viktigare. Som att träna lite när barnen somnat. Eller disk, tvätt och sånt. Och sömn. Och att umgås med min man. Ja, herregud, ibland sitter jag till och med och skriver istället för att leka med mina barn, gud förbjude. (Fast ganska ofta skriver jag när barnen vill att jag ska sitta hos dem när de somnar – jag har datorn med mig och sitter i sängen hos den lille eller sitter på golvet bredvid den stores säng.)
Hemska mamma, att prioritera att göra något nästan helt meningslöst bara för sig själv!!
Jag borde nog öva på att göra onödiga saker?