Igår lånade vi ut barnen till mina föräldrar på några dagar. Morföräldrarnas egen önskan. Så vi åkte dit och lämnade barnen, åt middag och drack kaffe, samt vände hemåt…
…men körde in på första bästa Ikea och gick och drällde i flera timmar. Huvudsakligen planlöst.
Nej, vi hade inget specifikt, stort och jätteviktigt ärende. Vi hade förstås en del små saker som vi visste var bra att få gjort, som fanns i våra huvuden inför ”nästa gång vi kommer till Ikea”.
Men mest var det fruktansvärt länge sedan vi kunnat gå runt där och bara titta. Fundera. Titta på olika möjliga lösningar för det ena och det andra. Prata med varandra. Nogsamt gå igenom alla avdelningar. Istället för att kämpa – också i flera timmar – för att lyckas ta oss till den avdelning som har det där vi behöver, försöka prata några få meningar med varandra och ta ett beslut, under det att vi konstant blir avbrutna av ”mamma titta här!” eller får avbryta oss själva för att hindra barnen från att slå ihjäl sig eller varandra, ta sönder inredningen eller försvinna ut i tomma intet=Ikeas oändliga värld. Samt slutligen hämta några saker på ta det själv-lagret, strunta i några andra för att vi inte lyckas få prata klart, och konstatera att det där andra vi borde tittat på får vi ta en annan gång, för nu orkar vi inte slåss mer.
Gud så skönt det var!
Och oj så slösaktigt det kändes… ;-)
____________________________
När jag tänker på det så handlar ganska mycket av ledighetskänsla just om möjligheten att själv kunna göra de saker som faller en in, i den ordning de faller en in eller det passar en, och att inte behöva svara för varje steg. För normalt sett så är det alltid minst ett barn som springer efter, vill att jag ska göra något åt honom eller med honom, och frågar nr jag är klar med det jag gr nu eller när jag kommer. Säger jag att jag kommer snart, så förväntas jag komma inom 20 sekunder. Säger jag att jag bara ska gå på toa innan jag kommer, så är det liksom inte OK att jag fixar något annat på vägen. Det finns liksom ingen frihet att bara jobba på eller fortsätta eller göra lite ditt och datt.
Ingen frihet och självständighet.
Jag är tyvärr så ovan vid möjligheten att göra vad jag vill att jag blir stressad över valfriheten och får prestationsångest över allt jag vill hinna och hur jag ska välja.