Prinsessgraviditet

Jag skulle då inte vilja vara kronprinsessa och få barn.

Visst, det finns säkert praktiska fördelar. Det finns till exempel säkert goda möjligheter till avlastning och barnvakt och så. (Även om det kanske oftast inte är mormor och morfar som är barnvakter.)

Men allt det andra…

Tänk vilken fruktansvärd massa hopplösa presenter de kommer att få till barnet. Alla hemska kläder – säkerligen huvudsakligen könsstereotypa så det stänker om det. Säkerligen dessutom med mycket större krav på att allt ska hinna användas – i alla fall allt som kommer från ”nära” släktingar. Så många kläder som aldrig kommer att hinna bli slitna.

Och alla goda råd och åsikter om barnuppfostran, alla tankar och krav om hur det ska vara och hur det alltid har varit. Svårt nog att avfärda för oss vanliga döda. Hur klarar man av att försöka vara moderna jämställda föräldrar när man liksom representerar det tydligaste som finns kvar av en tid vi jobbar för att komma bort från? Hur balanserar man och ger barnen vettiga värderingar trots deras märkliga arv och position, och trots omgivningens krav på tradition? Hur hanterar man grundläggande bitar som ”alla människors lika värde” eller vanliga idéer som ”du kan bli vad du själv vill”?

Jag hoppas att det in bland alla presenter smyger sig bra böcker som ”Ditt kompetenta barn”. Och att Victoria och Daniel läser dessa böcker.

__________

För övrigt så kan jag inte låta bli att fundera… Beräknat i mars. Då är det väldigt tidigt i graviditeten. Så tidigt brukar de flesta gravida inte berätta för mer än möjligen de närmsta.

Men kanske är det som Sydsvenskan skriver, att kungliga ofta anger ett BF som ligger senare än verkligheten – för att inte ha media hängandes över dem flera veckor i förväg. Det skulle ju i så fall kunna innebära att hon är längre gången. Är det så Metro räknar när de säger att hon blivit gravid under andra halvan av maj? För annars verkar de tro att kungliga graviditeter är längre än andras.