Monthly Archives: augusti 2011

Men hur ska man göra då?

Hur ska man få folk att ändra sitt konsumtionsbeteende? Om nu konsumtion har blivit frihet, belöning, avkoppling, helt enkelt förknippat med något i grunden positivt, och det hela tiden finns starka krafter som jobbar på att uppehålla och öka detta beteende – hur ska vi då lyckas motverka och vända denna utveckling? Om _jag_ har svårt ibland, jag som vet och förstår, hur ska jag då lyckas få med mig alla andra, som ser konsumtion som en livsstil? Hur ska ickekonsumtion kunna bli något positivt och eftersträvansvärt – inte bara i teorin, utan också så att folk i allmänhet känner, upplever, det?

 

Och hur åstadkommer jag största möjliga nytta? Inte i mitt privata lilla, utan i det stora. För det görs ju massor för att uppnå en hållbar utveckling, ett hållbarare klimat, en bättre miljö. Både genom lobbying, lagstiftning, styrmedel, motiverande åtgärder/morötter och en massa annat. Runt hela världen. Ändå händer så fruktansvärt lite i praktiken. Och jag vet inte om mitt jobb gör varken från eller till. Det är en så extremt liten pusselbit, och jag är väldigt osäker på om min tid verkligen läggs på rätt saker, om de verkligen gör någon som helst skillnad – eller om jag borde göra något helt annat.

Och jag vet, jag skulle personligen, i det privata, kunna göra mer. Absolut. Samtidigt tror jag att det i det stora hela tjänar väldigt lite till att jag blir extrem. För då blir jag en sådan där _konstig_, och det kan nog snarast få många att tycka att steget är för långt till att leva miljöbättre.

Om tipping points och hur allt hänger samman

Wake Up, Freak Out – then Get a Grip from Leo Murray on Vimeo.

Så här gör man den godaste och rättaste stroganoffen ;-)

Eftersom jag sett så många märkliga recept och varianter på stroganoff, så tänkte jag här skriva ner hur en stroganoff egentligen bör göras (enligt mig) – och hur den förstås blir allra godast.

Början beror förstås på om det är korv eller biff som ska tillredas. Ska det bli korv stroganoff, så börjar man med att hacka gul lök och fräsa den i smör. Sedan strimlar man falukorv och fräser med. Ska man göra en biff stroganoff så skippar man löken, strimlar bara kött och bryner i smör.

Därefter är det samma förfarande oavsett. Tillsätt rejält med tomatpuré (flera matskedar) och lite dijonsenap (typ en msk tror jag) och låt fräsa lite. Tillsätt därefter grädde och eventuellt (om du vill ha lite magrare sås eller mer sås än du har grädde) lite mjölk, dock max en tredjedel av vätskan. Låt puttra en stund; något längre om det är biff än om det är korv. Smaka av med salt och peppar om det behövs (brukar inte behövas när det är korv).

Servera med ris och någon grön grönsak :-)

(Egentligen så tror jag att den riktigt ursprungliga stroganoffen ska innehålla gräddfil/sur grädde, och ingen tomat, men dock senap.)

Heja Lindex!

Lindex lyckas återigen med en barnkollektion som är både unisex, ekologisk och dessutom både kul, snygg och färgglad. Den här gången är temat monster.

Synd att vi i princip har alla kläder som behövs till treåringen – och kläderna i kollektionen är för små för sjuåringen.

Blekfeta ölmagar

Uppenbarligen finns det män som tror att vi kvinnor klär oss i mindre varma kläder så här års för att få männens uppmärksamhet.

Och blekfeta män med stor ölmage som går omkring med bar överkropp så här års gör det väl bara för att få uppmärksamhet av oss kvinnor. Eller hur?

Att motverka de små stegens tyranni genom att orka argumentera emot

Christer Ljungberg har skrivit ett läsvärt inlägg med kopplingar både till terrorattentaten i Norge och klimatproblemen samt vådan av förändringar som sker lite i taget.

Det är många som efter händelserna i Norge påpekat hur viktigt det är att vi tar debatterna: att vi inte lägger oss platt utan svarar, argumenterar emot etc när folk framför de (höger)extrema åsikterna.

Det ligger det säkert mycket i.

Ljungberg påpekar att detsamma gäller klimatdebatten (läs även ett äldre inlägg om vem som har makten över sanningen). Vi måste argumentera emot. Våga och orka ta diskussionerna.

Jag håller med Ljungberg: det är viktigt.

Men det knepiga är ju att det sällan är de människorna som man behöver ta debatten med som man har omkring sig. I alla fall inte jag. Både jobbmässigt och privat umgås jag huvudsakligen med människor som har ungefär samma grundläggande värderingar som jag. Och har de inte det så håller de huvudsakligen tyst i dessa frågor. Det är liksom ingen som sitter och kommer med rasistiska kommentarer på fikarasten. Och bland folk som jobbar med miljöfrågor är det inte så många som sitter och säger att IPCC:s klimatrapporter är bullshit eller att klimatförändringarna bara beror på solfläckar.

Det är inte i mina normala kretsar mina invändningar huvudsakligen behövs. (Ja, det finns undantag.)

Istället är det i kommentarsfälten på Aftonbladet, Newsmill och andra ställen det behövs. Det är där kommentarerna kommer. De smårasistiska eller smygrasistiska inläggen. Kommentarerna som hävdar att det minsann inte finns några belägg för att människan påverkar klimatet.

Alltså på de ställen man lärt sig att hålla sig ifrån, för att det ändå inte är någon idé att argumentera emot alla rättshaverister och foliehattar som ändå aldrig kommer att lyssna på fakta, sunt förnuft eller något som har en källa kopplad till myndigheter. Dessa ställen som man lärt sig att undvika för att inte bli fullkomligt deprimerad. Just dit bör man alltså bege sig. Rakt in i myrstacken.

Det ligger förmodligen något i det. Förmodligen borde man det. Men orkar man? Det är kopiösa mängder kommentarer på kopiösa mängder ställen. Och det lär ju behövas en hel massa arbete med att hitta ”rätt” källor att citera och länka till för att kunna slå på fingrarna.

Man orkar i alla fall inte själv. Ska man orka sådant måste man vara många och hjälpas åt. Precis som nötterna.

Å andra sidan bör det efter en stund kunna bli ganska effektivt. Det är ju i stor utsträckning samma argument som kommer upp igen och igen. Så efter ett tag kanske det blir mycket klippochklistra.

 

Någon som vill anta utmaningen?