Igår fortsatte jag verandafixandet:
- målade lite grönt på insidan av några lister (som har hållit de provisoriska plywoodskivorna på plats och på sikt ska sitta på utsidan av fönstren), samt kompletterade grönt på några andra ställen, bland annat målade över de skruvhuvuden som utifrån håller fast reglar för den invändiga panelen :-)
- oljade den invändiga panelen (eller i alla fall de delar som hunnit komma på plats), samt kompletteringsoljade på en del gröna ställen. (Med linoljefärg kan man göra så: när färgen börjar bli lite matt och trist så kan man bättra på med en omgång ren linolja.)
- målade ett lager blått på insidan av de smala fönstren. (Nu har de alltså två lager grönt på utsidan och ett lager blått på insidan.)
Jag gillar det här att olika kulörer av linoljefärg har så olika karaktär. Och då menar jag inte kulören i sig, men karaktären hos färgen. Det är väldigt olika att måla med den kromoxidgröna, den ultramarinblåa och den zinktitanvita. Olika konsistens, olika viskositet, olika sätt att hantera penseln. Svårt att riktigt förklara – men de ÄR olika!