Monthly Archives: september 2011

Att räkna med… (ångest och ketchup)

Det här stämmer rätt bra på mig:

”Jag vet ju hur livet fungerar. Vågar man glädjas åt allt bra i livet, och går runt och trallar glatt, så kommer ödet och lägger fälleben för en. Det säkraste är alltså att vara konstant livrädd och orolig, med lite ångest som extra krydda. Då händer kanske ingenting.”

/Ketchupmamman

 

Granskning av intelligent skapelsetro

Jag är biolog, och tycker att evolution och genetik är jättespännande. Dessutom tycker jag att det är principer för vad som vetenskap är ett intressant ämne.

Därför har jag med glädje läst Lars Johan Erkells granskning i 32 av avsnitt av boken Intelligent skapelsetro av Anders Gärdeborn. Jag rekommenderar verkligen denna granskning. Inte bara för biologer och andra naturvetare, men också för andra vetenskapsintresserade samt för alla som gillar att granska sakligheten hos och bevisen för andras argument.

En helt annan granskning hittar ni för övrigt i en annan blogg: ett antal personer som bestämde sig för att granska ”källorna” i Pär Ströms bok Sex feministiska myter. Bra initiativ, Feministisk motaktion!

Inte alls orättvist

Den 1 november delas Sverige i fyra olika elområden. Lunds Energi kör i tidningarna här i Skåne en kampanj i tidningarna om detta:

Vi kommer att få högre elpriser än resten av Sverige. Tänk om detta gällde även andra typer av varor.

Vi på Lunds Energi förstår om du tycker elområdena är orättvisa. Vi tycker likadant. Vi anser att det är nödvändigt att skapa en balans mellan tillgång och efterfrågan, men det är inte rättvist att bara vi i södra Sverige betalar för att detta ska bli verklighet.

Och så illustrerar de med till exempel ett knippe morötter för 10 kronor, men 12,50 i Skåne.

Jag tycker inte det är orättvist alls. Jag tycker det är väldigt logskt att en produkt är billigare där den är producerad. Alltså att elen är billigare i Norrland (där den mesta svenska elen produceras). Morötterna är nog snarast billigare i Skåne, liksom nypotatisen i början av sommaren. Och jag hoppas att riset är billigare i området där det odlas i till exempel Asien än här.

Inte minst är det rimligt att de som lever nära produktion med negativa effekter kan få lite plåster på såren i form av lite lägre priser. Vattenkraften påverkar naturen i Norrland mycket. – Och ändå är den ju ett av de bästa alternativen ur miljöhänseende

Om vi ska ha lika billig el så ska vi producera lika mycket el, på lika miljömässigt bra sätt.

Fet chans.

Ja, jag bloggar för mycket

Det blir en hel del skrivande. Förmodligen är det inte en kotte som orkar läsa allt. Förmodligen borde jag använda min tid till något bättre. Vara social och umgås. (Kanske med min man? För vid de tidpunkter jag sitter med det här är det oftast ändå för sent att träffa andra.) Renovera. Ta hand om disken eller storstäda. Läsa en bra bok. Eller sova.

Jag borde göra något konstruktivt eller produktivt.

Fast det är lite som att jag tryckt på en knapp när jag börjat blogga igen. Så många tankar som vill bli nedskrivna, som vill komma ut.

Jag trivs med att skriva. Jag mår bra av det. Det är ett sätt att bejaka mig själv, att släppa fram mig själv.

Det gör kanske inte så stor samhällsnytta. Men det gör mer nytta än att hålla käft om det jag tycker är viktigt.

För övrigt, alternativet vore förmodligen att glo på TV. Det verkar vara vad andra människor gör på kvällen när deär för trötta för att göra något vettigt och behöver varva ner en stund innan de går och lägger sig.

Jag tittar inte mycket på TV. Det inser jag ibland när jag hör folk prata på fikarasterna. Jag har oftast inte sett nåt av det de pratar om. Och visst, socialt sett är det säkert att betrakta som ett handikapp att jag inte kan hänga med i snacket.

Men ärligt talat, inget av det de pratar om känns lockande. Jag sitter hellre med min dator och skriver om saker jag bryr mig om. Även om det är asocialt, introvert och ickeproduktivt.

Ja, det kan man ju fråga sig

Apropå det här med behåar, så påpekar Maria hur omöjligt det är att hitta behåar utan den där lilla rosetten.

Ja, visst är det märkligt? Varför har i princip alla behåar en liten enkel rosett av smalt sidenband (eller siden är det ju inte) mitt fram mellan brösten?

Den fyller ju ingen funktion. (Jag tror inte det i alla fall. Eller ger den mer stadga och stabilitet åt behån? Ökar dess livslängd? Nej, jag tror inte det.)

Är det någon sorts försök att markera ”kvinnokön” – på oss som passerat åldern då någon sätter rosett i håret på oss? Det verkar ju lite overkill, det är väl i de allra flesta fall ganska uppenbart så att den som använder behå är kvinna eller vill ge intryck av att vara kvinna eller så.

Men så vad är poängen?

Lycka

Nöjd, ja.

Lycklig, då? Är jag lycklig?

Nä. Eller, jag skulle absolut inte uttrycka det som att jag är lycklig. Och det är mycket möjligt att de är lyckligare – jag vet inte.

”Lycklig” beskriver för mig en känsla, ett tillstånd – och är något ganska momentant. Mer av ett rus – kanske när man är ”hög på endorfiner”, ungefär. Lycka är något som kan infinna sig under korta stunder, när det inte finns bekymmer som stör tillvaron (så att hjärnan kan få vila), och man samtidigt är i en positiv sinnesstämning. Och till lyckokänslan bidrar ofta saker som man upplever som positiva på en väldigt basal nivå – värmande sol i nacken, porlande vatten, drillande lärkor eller mogen säd som rasslar stilla i vinden. (För andra personer är det förstås andra saker.)

Jag tror vissa människor har lättare än andra att känna sig lyckliga – det är en fråga om personlighet. Och jag hör nog inte till dem som har lättast att känna mig lycklig. Jag skulle inte svara ja på en direkt fråga om jag är lycklig. Men det betyder absolut inte att jag är olycklig. Jag är bara inget av det.

Och jag ser inte heller ren lycka som något eftersträvansvärt i sig. En trevlig (nej, fel ord – underbar eller fantastisk är förstås mer rätt) bonus om lyckan infinner sig. Men inget att bygga livet på att sträva efter. Jag strävar efter att leva mitt liv så att jag kan stå för det jag gör och samtidigt må bra.

(Behöver jag säga att jag är skeptisk till undersökningar om vilket land som har det lyckligaste folket och liknande?)

H&M skippar alla gifterna!?

Vissa nyheter tror man nästan inte på, för att de faktiskt låter för bra :-) Men källan ska vara pålitlig, så då får jag nog lov att hurra?

Alltså:

H&M skippar alla farliga kemikalier.

”Senast 2020 kommer världens näst största återförsäljare av kläder, med ca 700 underleverantörer och klädproduktion i 1700 fabriker, att fasa ut alla farliga kemikalier ur hela produktionskedjan.” skriver Greenpeace i sin blogg. Och ”H&M har även gått med på att se till att deras underleverantörer offentliggör vilka farliga kemikalier som släpps ut från fabrikerna där kläderna produceras.”

Det är verkligen skithäftigt!

Så, när får se de andra svenska klädkedjorna följa efter? Se det som en utmaning – Lindex, KappAhl, Åhléns med flera.

För den som vill läsa H&M:s åtagande i detalj så finns det här. Jag ska erkänna att jag inte läst det i sin helhet – det är långt, på engelska och som det verkar ganska komplicerat. Jag får lita på Greenpeace, helt enkelt.

Optimism botar inte cancer

Nej, det mesta handlar inte om inställning, och optimism botar inte cancer.

Av en händelse har jag just läst klart Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich. Jag rekommenderar boken!

För det är inte så att positivt tänkande löser alla problem. Tvärtom skapar det en hel del problem – och nya problem uppstår för att man vägrar se eller ta i de gamla.

Istället för positivt tänkande rekommenderar jag rationellt och kritiskt tänkande. Även om det ibland är jobbigt.

”Gnällspikar i alla länder: Höj volymen!” /Barbara Ehrenreich

Boktips: mina älskade klassiker

[Kategorin Sanne slår in öppna dörrar och berättar självklarheter]

Det finns några böcker jag kommer tillbaka till igen och igen.

Susan Coopers fem böcker i serien En ring av järn/The dark is rising är sådana. Ja, det är ungdomsböcker. Men det händer fortfarande att jag läser om dem. Framför allt den första, och allra helst när det närmar sig jul eller snöstormarna tvingar oss att stanna hemma. Cooper är alldeles fantastisk på att väva ihop nutid med diverse gammalt mytologiskt stoff, på ibland oväntade sätt. Det är inte ”vanlig fantasy” – det är här och nu, men ändå inte bara.

Böckerna finns tyvärr nog inte att få fatt i på svenska längre, annat än på bibliotek och antikvariat :-( men man kan köpa dem på engelska.

En annan favoritförfattare är Maria Gripe. Tordyveln flyger i skymningen hör till det allra mest fantastiska som skrivits. Och frågan är om den inte är allra bäst i den ursprungliga sommarlovsföljetongen på radio, som alltså gjordes före boken. Agnes Cecilia – en sällsam historia är märklig och fantastisk på ett liknande sätt.

(Och om någon funderar kring filmatiseringar, så är Agnes Cecilia en okej film som dock inte kommer i närheten – ens till samma galax – som boken. Och filmatiseringen av En ring av järn lär ha så lite med ursprungshistorien att göra att man inte ska se den – vilket jag inte heller gjort.)

Varför?

Varför det är så viktigt att fortsätta?

  • För att jag vill kunna klara mig själv.
  • För att jag inte ska vara beroende av min man.
  • För att jag ska kunna reda ut situationer som uppstår när han inte är med.
  • För att vara en bra förebild för barnen.
  • För att jag vill kunna.
  • För att det är kul.
  • För att en del av sakerna faktiskt också är skittråkiga och min man inte alltid ska behöva göra dem – det vore orättvist.
  • För att det är mitt ansvar som vuxen samhällsmedborgare att kunna ta hand om mig själv.

Jag har garanterat glömt några, så hjälp mig gärna fylla på!

Varför det är så viktigt att fortsätta?

För att jag vill kunna klara mig själv.

För att jag inte ska vara beroende av min man.

För att jag ska kunna reda ut situationer som uppstår när han inte är med.

För att vara en bra förebild för barnen.

För att jag vill kunna.

För att det är kul.

För att en del av sakerna faktiskt också är skittråkiga och min man inte alltid ska behöva göra dem – det vore orättvist.

För att det är mitt ansvar som vuxen samhällsmedborgare att kunna ta hand om mig själv.

Jag har garanterat glömt några, så hjälp mig gärna fylla på!