Monthly Archives: september 2011

Rökning, fimpar och nedskräpning

De allra flesta människor vet att man inte ska slänga skräp omkring sig ”i naturen”. Och då naturen i vid bemärkelse – snarast avses det offentliga rummet, eller utomhuset. Man ska helt enkelt inte skräpa ner. Inte slänga tidningar, muggar, flaskor eller vad det nu kan tänkas vara på marken.

I princip alla vet detta. Och de flesta, om än inte alla, följer detta.

Men en sorts skräp verkar av någon anledning vara mer accepterat att slänga, just där man råkar befinna sig. Åtminstone just av dem som använt skräpet.

Ja. Rökare. Fimpar.

Väldigt många rökare verkar tycka att det är helt OK att bara släppa fimpen (eller den nästan orökta cigaretten, om de av någon anledning måste sluta när de nyss börjat – till exempel för att tåget kommer) precis där de står. De försöker inte dölja det. Och ibland bryr de sig inte ens om att släcka cigaretten ordentligt. På en del ställen där folk frekvent står och röker bildas det efterhand drivor. Och det absolut vanligaste skräpet man hittar i sanden på stranden – nästan garanterat vid varje strandutflykt – är fimpar.

Hur tänker dessa rökare? Vem tror de ska städa upp? Eller tror de att fimparna snällt bryts ner efter några dagar eller en vecka? Det gör de inte. Dessutom innehåller de kadmium.

(Självklart inser jag att inte alla rökare gör så här. Det finns alltid undantag.)

Mer om rökning.

Regnpanel

Storebror byggde en legobåt, med bland annat en fällbar platta upptill, och på denna en extra platta. ”Det är en solpanel.”

Varvid lillebror, tre år, tycker att det ska vara en regnpanel.

”Nä, det kan det ju inte vara”, säger storebror.

Men – varför inte? Är det inte snarast en briljant idé? Tänk om man kunde bygga en sorts panel med någon sorts miniturbiner eller annan funktion som kan fånga upp rörelseenergin från vattnet som landar på taket och rinner neråt?

Den något enklare varianten är förstås vattenhjul/turbiner i stuprören. Men regnpaneler vore verkligen häftigt!

Måste jag amma för att få köpa en helt vanlig jävla bh?

Jag behöver köpa lite nya behåar. Flera stycken av de jag har har blivit missfärgade av något annat när de legat i tvättkorgen och väntat på sin tur och ser inte så roliga ut.

Det är svårt att hitta vettiga behåar. Jag tycker inte jag har några märkliga krav. Vanliga, enkla rätt upp och ner-behåar. Gärna med bygel, men det är inte nödvändigt. Vita, svarta eller i någon ganska neutral färg. Helst i bomull, men syntet går också bra. Inte för mycket spets (i  alla fall inte sticksig), men lite går bra. OCH SÅ INGEN JÄVLA STOPPNING.

Det är i princip omöjligt. Det är det där sista det faller på. I princip varenda jävla behå i de vanliga affärerna har en massa stoppning i.

Varför då? Jag vill ha en behå för de bröst jag HAR, inte för att låtsas att jag har andra bröst.

Nej, jag har inte stora bröst. Jag har små bröst. Jag är så nöjd med dem.

(Jo, det finns faktiskt en modell som går att hitta i vanliga affärer som är OK. Faktiskt på KappAhl. Visserligen i syntet, men den funkar i alla fall.)

Nå, jag tänkte att jag får väl i alla fall göra en ny spaning i ämnet. Döm om min förvåning när jag inne på H&M faktiskt springer på behåar som ser ut att vara vad jag vill ha! I bomull. Vanliga enkla, med bygel, i grått. Och det är ekologisk bomull!

Det tar mig  någon minut innan jag inser ”haken”. Det är förstås amningsbehåar.

Tydligen är det bara när man ammar som man antas vara nöjd med sina bröst – eller antas inte bry sig om hur de ser ut? Eller är det bara då man antas vilj ha något som framför allt är bekvämt?

Jag förstår inte.

Det jag däremot vet är att jag inte har för avsikt att amma mer. Jag har ammat massor, men nu är det liksom ett avslutat kapitel. Och visst, tekniskt sett kan jag ju köpa amningsbehåar utan att ha för avsikt att amma. Men jag skulle önska att det fanns andra sätt att få fatt i en vettig bh. (Och till rimligt pris :-))

Alvedon och nässpray

Ett av den moderna tidens allra största framsteg och lösningar är… nässpray. Tänk vilken grej! Tänk så fasansfull varenda förkylning skulle vara utan möjligheten att andas, åtminstone några timmar varje dag! Tack och lov för detta stora medicinska framsteg!! (Ja, det ÄR värt två utropstecken. Även om jag tycker man ska snåla på utropstecken.)

En annan iakttagelse i dessa förkylningstider är att jag använder mer alvedon nu än  förr. ”I min ungdom” skulle jag aldrig ha drömt om att ta alvedon mot allmänna förkylningskrämpor – allmän hängighet, lätt feberkänsla, eller lite småont i kroppen. Alvedon tog man mot feber (riktig sådan) eller huvudvärk.

Men så var ju situationen en annan. Var jag sjuk så var jag. Kunde jag sitta uppe och göra skolarbete så gjorde jag det, och kunde jag inte så gick jag och la mig eller helt enkelt anpassade mig till situationen.

Som förälder är det annorlunda. Barnen slutar inte vara barn för att jag är sjuk. De behöver mat, rena kläder, hjälp på toa etc ändå. De bråkar och stojar och behöver sysselsättning även om jag är snorig och hängig och egentligen vill gå och lägg mig. I värsta fall blir de sjuka samtidigt – tillräckligt sjuka för att bli mer krävande än vanligt, men alldeles för friska för att behöva ligga still.

Och då är det väldigt tacksamt med ett par alvedon, som gör att man i alla fall reder ut situationen.

(Ja, vi är två föräldrar. Tack och lov. Men ibland är vi sjuka samtidigt. Och ibland är det ändå så att det bara är den ena som är hemma.)

Just ja, H&M hörde också av sig…

…efter att ha läst inläggen om för få sorters ekokläder och det därtill länkade inlägget om plastkassar. Så här skriver H&M:

Hej Sanne,

Såg att du hade några funderingar kring vårt sortiment med ekologisk bomull för barn samt våra plastpåsar.

Vi tycker att miljöfrågor är väldigt viktiga och blir därför glada när vi får bra feedback från våra kunder. Jag vill därför maila dig lite information om hur vi tänker just kring dessa två saker.

Angående din fråga om påsar; vi uppskattar din synpunkt om att vi skulle kunna fråga varje kund om de vill ha en påse och för den vidare internt till de som arbetar med dessa frågor. Men vill även berätta att H&M använder sedan 2010 påsar av 100% återvunnen plast. Vi har tittat på livscykelanalyser för olika material och dessa visar att återvunnen plast är det bästa materialet ur miljösynpunkt.

Gällande plagg i ekologisk bomull så är nu H&M den största köparen i världen av ekologisk bomull. Det är vi jättestolta över och fortsätter såklart vårt arbete med att ta fram ännu mer plagg i detta material (dock finns det idag begränsad tillgång just på ekologisk bomull så vi jobbar också med mycket andra miljösmarta material).

Då det gäller barnsortimentet så gör vi både plagg som underkläder, tajts och tunnare plagg i ekologisk bomull, men även kraftigare plagg typ stickade tröjor i ekologisk bomull. Däremot kan det vara lite olika vad som finns inne i butik vid olika tillfällen.

Men jag hoppas att du håller utkik och gärna frågar vår personal, vissa plagg kan också innehålla ekologisk bomull som är blandat med något annat material.

Återigen, tack för att du är engagerad i dessa frågor och för dina synpunkter. Hör gärna av dig till oss om du har andra frågor (eller läs mer på vår hemsida under vårt ansvar).

Med vänlig hälsning

NN, H&M pressavdelning

Tack för att ni svarar :-)

Det är förstås jättebra att ni har plastkassar av återvunnen plast. Men (oljebaserad) plast är ju ändå en ändlig resurs, och även med förnybara resurser så är det självklart bättre att inte slösa. Så även om plastpåsarna r bättre än sämst möjliga, så vill jag ändå bara ha en plastpåse de gånger jag faktiskt behöver den – inte alla gånger jag handlar. Ur livscykelanalys måste alternativet ingen påse alls när ingen påse behövs trots allt vara det bättre alternativet. (Om jag precis handlat i en annan affär och har en kasse med plats över därifrån, eller jag har en tygkasse med mig, eller jag kan stoppa mina inköp direkt i ryggsäcken jag har på mig, så behövs inte någon plastkasse från er.)

Och så till kläderna av ekobomull: Jag letar igenom era affärer grundligt, med ganska korta mellanrum, i min jakt på barnkläder i ekobomull. (Jag letar mindre ofta till mig själv, eftersom jag inte växer och därmed inte behöver så mycket kläder, men även till mig håller jag förstås lite koll.) Och det är inte bara en affär, utan åtminstone ett par tre olika i Malmö som jag tittar i. Ofta. Både ”avdelningen för tuffa kläder och rörelsevidd” och ”avdelningen för rosa rysch- och pysch” (jag har bara barn av ett kön men köper från hela ert sortiment); både stl 86-128 och 128-170. Och ibland frågar jag personal, men de har i princip alltid mindre koll än jag själv (eftersom jag när jag frågar redan letat igenom affären, och när jag frågar så börjar de leta…). Och ja, det finns numera stora mängder t-shirts (med lång och kort ärm) i ekobomull, och linnen. Joggingbyxor till de yngre brukar nästan alltid finnas. Skjortor händer att det finns. Strumpor finns periodvis. Kalsonger var länge sedan. Jeans var det flera år sedan. Tjocktröjor tror jag aldrig jag sett? (Ni hade typ collegetröjor med huva och knappsprund i början av sommaren, men de var marginellt tjockare än t-shirts – inga riktiga ”huvtröjor”.)

Missförstå mig inte, jag är jätteglad över de framsteg ni gör. Men det skulle vara himla trevligt om man faktiskt kunde köpa alla de kläder man normalt sett behöver i ekoalternativ – hos er.

För jag hör till dem som trots allt uppskattar att kunna titta på och känna på kläderna i verkligheten innan jag köper, och att kunna smita inom på vägen till tåget för att köpa et som behövs.

 

Men KappAhl då?

KappAhl har ju någon sorts koppling till Coop; bland annat får man poäng på sitt MedMera-kort om mn handlar på Coop, och man får en del rabatterbjudanden och liknande på KappAhl som Coop-medlem.

Coop jobbar sedan många år seriöst med miljöfrågor av alla möjliga slag och har varit ganska mycket föregångare på området. På det hela taget är Coop ganska ”helylle”.

Man kan ju då tycka att det vore rimligt att anta att KappAhl vore ett bra ställe att gå till om man vill ha ekologiska barnkläder av bra kvalitet. Det känns också rimligt att man på KappAhl borde hitta kläder som inte är så extremt könsstereotypa.

Tyvärr stämmer inte detta.

Det är väldigt ont om ekologiska kläder på KappAhl. Väldigt.

Och av de ”stora vanliga” klädekedjorna (H&M, Lindex, KappAhl) så har KappAhl det absolut mest könstereotypa barnklädessortimentet. Jag tror rentav de har de mest könsstereotypa barnkläderna av alla affärer jag normalt sett har möjlighet att besöka. Visst, de har ett visst sortiment av tråkneutrala kläder – men alla kläder som har någon karaktär är extremt stereotypa.

Jag bryr mig numera sällan om att kolla deras sortiment. Och de gånger jag gör det (för att jag tänker att det ju borde bli bättre, det kan inte gärna fortsätta att vara så illa) så blir jag varje gång besviken.

Jag fattar det inte. Det stämmer liksom inte alls med vad jag förväntar mig av något med koppling till Coop.

Å andra sidan har jag inte alls fattat den där kopplingen, egentligen.

Konversation med Lindex

Jag skrev till Lindex och frågade om vinterkläderna:

Hej! Vi har under ett antal år köpt era vinterytterkläder (Fix) till våra barn och varit mycket nöjda med kvaliteten. Men förra året valde vi istället att köpa av HM, eftersom de har motsvarande kläder men där de deklarerar att den vattenavvisande ytbehandlingen är fri från fluorkarboner. På era Fix-kläder finns ingen information om detta. Eftersom frihet från miljögifter ju är ett försäljningsargument antar jag att era kläder har fluorkarboner eller liknande i ytbehandlingen? Men jag vill i alla fall fråga er innan jag bestämmer vilka jackor och termobyxor jag ska köpa den här säsongen. Alltså: innehåller era Fixjackor och -byxor fluorkarboner/liknande eller inte?

Och Lindex svarade:

Vad roligt att ni har varit nöjda med era Fixköp!

FIX overaller, skidjackor och skidbyxor inte behandlade med impregneringar som innehåller fluorkarboner. Den vattentäta beläggningen på tygets avigsida är en polyuretan-polymer, PU, och ytbehandlingen består av en silikonimpregnering. Lindex tillåter inte att fluorkarboner eller fluorpolymerer används som impregnering eller beläggning i våra plagg.

Gällande märkningen av våra plagg så är det något som vi har tagit vidare till vår inköpsavdelning.

Mvh Lindex

Så nu har jag gått och köpt vinterjacka och termobyxor på Lindex.

Hej! Vi har under ett antal år köpt era vinterytterkläder (Fix) till våra barn och varit mycket nöjda med kvaliteten. Men förra året valde vi istället att köpa av HM, eftersom de har motsvarande kläder men där de deklarerar att den vattenavvisande ytbehandlingen är fri från fluorkarboner. På era Fix-kläder finns ingen information om detta. Eftersom frihet från miljögifter ju är ett försäljningsargument antar jag att era kläder har fluorkarboner eller liknande i ytbehandlingen? Men jag vill i alla fall fråga er innan jag bestämmer vilka jackor och termobyxor jag ska köpa den här säsongen. Alltså: innehåller era Fixjackor och -byxor fluorkarboner/liknande eller inte?Hej! Vi har under ett antal år köpt era vinterytterkläder (Fix) till våra barn och varit mycket nöjda med kvaliteten. Men förra året valde vi istället att köpa av HM, eftersom de har motsvarande kläder men där de deklarerar att den vattenavvisande ytbehandlingen är fri från fluorkarboner. På era Fix-kläder finns ingen information om detta. Eftersom frihet från miljögifter ju är ett försäljningsargument antar jag att era kläder har fluorkarboner eller liknande i ytbehandlingen? Men jag vill i alla fall fråga er innan jag bestämmer vilka jackor och termobyxor jag ska köpa den här säsongen. Alltså: innehåller era Fixjackor och -byxor fluorkarboner/liknande eller inte?

Ibland blir jag så trött på att vara medveten konsument

Det är dags att köpa vinterjackor och termobyxor till barnen. (Ja, det är tidigt – evigheter tills de behöver användas – men erfarenheten säger att man ska köpa vid ungefär den här tiden för att kunna välja…)

Och ibland önskar jag att jag var en sån som bara gick till första bästa affär och köpte något. Men sådan är nu inte jag.

För några år sedan konstaterades det i någon undersökning (Naturskyddsföreningen, tror jag) att i princip alla kläder av den typen hade ytbehandling med fluorerade produkter. Eftersom det liksom inte fanns några alternativ så var det trots allt inget vi kundeta hänsyn till. Och på senare år tror jag det funnits alternativ men så dyra att det inte varit relevant att överväga.

Så ett antal år på raken har vi köpt Fix från Lindex. Och varit väldigt nöjda, måste jag säga. Bra funktion, bra kvalitet, bra hållbarhet.

Men så ifjol hade HM plötsligt (?) jackor utan flurkarboner. Så båda barnen fick vinterjackor från HM. (Minstingen var nämligen fortfarande inte riktigt stor nogg för den första sparade Fix-jackan.) Lillebrors rosa har hållt jättebra; storebrors blåa har dock inte pallat lika bra – framför allt dragkedjan är lite tveksam.

Oavsett vilket så måste han ha både nya termobyxor och ny jacka i år. Och hur gör man då?

Lindex har sina Fix upp till stl 140, så i år lär vara sista året vi KAN köpa där. Lindex har ingen info på sin hemsida om eventuellt fluorinnehåll.

HM:s känner jag mig alltså inte helt övertygad om vad gäller kvaliteten. Men miljö måste ju gå före kvalitet när det gäller så otrevliga substanser, så länge inte kvaliteten är alldeles bedrövlig.

Så hur är det med Lindexs prylar då? Vad innehåller de? Tja, eftersom giftfrihet rimligen är ett försäljningsargument och de inte skriver något sådant så är det förmodligen så att de innehåller fluorerade kolväten. Men eftersom jag hellre vill ha deras grejer kvalitetsmässigt så får jag försöka kolla upp det.

På en lördag som idag, när vi tänkt åka och försöka handla, kollar man inte upp sådant genom att kontakta Lindex centralt. Så vi åker iväg till köpcentrat.

Det står förstås inget på lapparna på jackorna.

Och även om jag tvivlar på att jag ska få något vettigt svar, så går jag och frågar, nogsamt och ordentligt. Samt talar från början om att jag inte ska köpa jackan nu, jag vill bara fråga om den.

Hon börjar leta och slå i information. Det enda hon hittar är att man kan impregnera jackorna själv om man tycker det behvs efter ett tag. ”Men Lindex är så noga md sådant där och har en code of conduct, så jag kan inte tänka mig att det innehåller något farligt.” Uhum. Känns ju knappast övertygande.

Hon lovar att kolla upp. Skriver upp mitt telefonnummer. Återstår att se om hon kommer ihåg tillräckligt för att kunna kolla upp rätt sak.

Och sedan börjar hon plocka loss larm och grejer från jackan jag haft med till kassan, och jag får påminna om att jag inte tänkte köpa nu – jag har ju fortfarande inte fått svar.

På HM har de inte fått hem jackor och byxor, bara overaller och bara upp till stl 128, så vi kan inte kolla och än mindre köpa. De kan inte ens svara på om de kommer att få hem, utan det kan mycket väl vara så att vi måste beställa hem. Men det vet vi inte än.

Ja, vi passade på att kolla på ngra av de andra ställena på köpcentrat också. Inte bättre lycka förstås.

Ibland blir jag så trött på att vara den medvetna konsumenten.Man får fara runt som en skållad råtta till de olika affärerna, leta igenom hela sortimentet, ställa frågor till personalen som inte har en aning om något relevant och som har mindre koll än man själv på miljöaspekterna av deras sortiment, lusläsa webbsidor i jakten på kunskap och info.

Och oftast ger det i slutändan inte ett skit.

”Vi säljer det konsumenterna vill ha och efterfrågar.” Å pytt heller.

Pedagogiskt men tråkigt

Jag tycker sådana där trätågbanor är jättebra leksaker. (Vi har av flera olika märken, så ingen nämnd ingen glömd.) Trä – förnybart, giftfritt och hållbart. I princip outslitligt. Jättebra att bygga med. Kombinerbar i oändlighet. Funkar för blandade åldrar. Och allt sånt där.

Jag gillar det. I princip.

Treåringen också. Men han vill mest köra tågen. Varje dag. Och varje dag vill han jag ska köra med honom.

Och det gör jag. Inte varje dag. Men ganska ofta.

Och jag tycker det är sååå enformigt och tråkigt att köra runt, varv på varv.

Vilka frågor är viktigast? Om att bry sig.

Ett inlägg dök upp på FB: en länk till en artikel om ett kvinna som bisarrt nog inte fått asyl, kompletterat av frågan varför det bland genusintresserade bloggas om barnkläder och föräldrapenning, men inte om detta, detta som ju är en fråga på liv och död.

Mitt svar gäller ju förstås mig personligen, det vill jag poängtera.

Det finns många frågor jag anser vara viktiga. Och förmodligen är det ännu fler jag skulle tycka var viktiga om jag kände till dem.

Men av de stora viktiga frågor jag känner till så är det miljöfrågorna – som ju är många och ganska olika om man benar i dem, men ändå – som jag anser är viktigast. De handlar definitivt om liv och död. Om människans överlevnad, och om många enskilda människors överlevnad och ännu fler människors välmående. Och ändå är det inte människors liv eller död som är det bärande för mig, utan ännu mer handlar det om en principiell fråga – eller moralisk, och på något sätt det mest religiösa jag ägnar mig åt: jag anser inte att vi har rätt att förstöra miljön och livsförutsättningarna för en massa organismer. (Jag tror inte på någon gud, och jag anser inte att någon gud gett oss större rätt än andra organismer till planeten.) Det handlar om liv och död för så oerhört många.

Denna fråga är så viktig för mig att jag valt att utbilda mig inom området och jobbar inom området.

Och tyvärr så orkar jag inte engagera mig så mycket som jag skulle vilja. Jag orkar inte brinna så mycket. Och jag orkar inte ta till mig hela vidden, för jag vet att problemen är gigantiska. Jag måste avskärma och ta lagom mycket.

Och jag måste tillåta mig att samtidigt ”ha ett liv”.

Det är en fråga om att inte bli för deprimerad och få för mycket ångest. Det har jag ju goda anlag för ändå :-) Jag måste ha en vardag, med vardagsbestyr, positiva konstruktiva upplevelser, saker att se fram emot, och så vidare. Och i detta ingår ävern sånt som att ha man och barn :-) Skulle jag fanatiskt gå in fullt ut för att göra maximalt för miljön så skulle jag inte känna att jag hade tid för ett liv. Och då skulle jag gå sönder mentalt, och då vore jag ju till föga nytta för miljön.

Det finns knappast utrymme för att jag skulle klara av att engagera mig i alla stora viktiga frågor. Jag räcker inte till för det. (Hur många gör det?)

Men det betyder inte att jag tycker de är oviktiga. Och jag är glad och tacksam att det finns andra som engagerar sig.

Däremot, i mitt vardagsliv, finns det en massa andra ”sm唝 frågor som engagerar mig. Och det är där genusfrågorna kommer in, i min roll som förälder och som människa. Baserat på mina egna erfarenheter under min uppväxt. För att mina barn ska få ett bra liv som inte begränsas. För att det finns saker omkring mig i min vardag som stör mig. (Detta gäller också för en massa andra små saker.)

I mitt vardagsliv kommer engagemanget från ett annat håll än miljöengagemanget. Visst, det finns principiella aspekter i båda delarna: det finns något jag tycker är rätt och något jag tycker är fel. Men orsakerna till att jag pratar och skriver och försöker förändra är ändå olika.

Alla kan inte engagera sig i allt.

Att jag inte engagerar mig i asylpolitiska frågor betyder inte att jag inte tycker det är viktigt, eller ens att jag tycker det är mindre viktigt än barnkläder och föräldrapenning. Det är viktigt på olika plan och på olika sätt. Och engagemangen är inte utbytbara. Jag kan inte plocka bort mina vardagsengagemang och istället lägga till asylpolitiken. Jag kan inte heller bara lägga på ytterligare engagemang. Jag är ingen obegränsad resurs.

Det är förstås inte alls vettigt att ställa olika frågor mot varandra. Det väsentliga är på något vis att man alls engagerar sig – det är bättre att engagera sig än att inte engagera sig. Ungefär som att det är bättre att köpa ekologiskt eller närodlat, även om det val man gör inte alltid alltid är det allra bästa, än att fullkomligt skita i båda delar.

Och nej, jag känner mig inte anklagad eller påhoppad. Men jag kände ett behov av att förklara.

Jag är glad att det finns människor som engagerar sig i Amnesty och skänker pengar till Röda korset också. Det är jätteviktigt och bra. Även om mina pengar går till ekologisk mat och Naturskyddsföreningen.