När man målar verkar det vara populärt med maskeingstejp. Så fort man ska måla på något lite småkrångligt ställe där det liksom inte ska över en gräns så ska det sättas maskeringstejp.
Jag undviker maskeringstejp. Jag tycker mest det trasslar till det.
Först ska tejpen sättas dit. Det tar tid och är pilligt.
Sedan ska man måla. På grund av maskeringstejpen ser man inte riktigt var man målar. Risken är stor att man faktiskt inte kommer åt riktigt överallt man borde men inte ser det förrän i efterhand. Likaså är risken stor att det trots allt rinner in färg där det inte ska, och det märker man inte förrän i efterhand.
Sedan ska man ta av maskeringstejpen. Det ska inte göras för tidigt, för då är risken stor att man kladdar ut. Speciellt eftersom det tenderar att sitta lite extra tjockt med färg just precis i tejpkanten. Men tejpen ska inte heller sitta kvar för länge. Lätt hänt att man glömmer ta bort den…
Och tejpen behövs ju ändå inte liksom. Det går ju alldeles utmärkt att måla nära med lite övning och teknik, med snurrande och fjukande med anstrykaren.