Eftersom jag nu ändå hade ett halvfärdigt inlägg om ämnet, så hakar jag på inlägget om språkpoliser hos en bloggkompis och klämmer till med ett inlägg om språkliga och skrivtekniska saker som irriterar mig.
Ett exempel är det här när man ska ange en start- och en sluttid för något. Det finns ju flera korrekta varianter – men det är konstigt nog lika vanligt att folk skriver en blandning av dessa, så att det blir fel. Det heter inte ”mötet pågår mellan 9-12″. Det heter ”mötet pågår mellan 9 och 12″ eller ”mötet pågår 9-12″.
Andra varianter på samma tema är texter som ”från måndag-fredag” och ”pizzorna från 1-34″. De lämnar mig utan ett avslut. Från något men till vad då?
Jag har också väldigt svårt för saker som blir tårta på tårta. Som när det på skyltar utanför mataffären anges att någor kostar 12:- kr. : är från början skiljetecknet mellan kronor och ören, och strecket visar att det inte är några ören. :- har därmed kommit att bli ett tecken för kronor (12 kronor och inga ören i exemplet). Att då skriva ”:- kr” tycker jag blir detsamma som att skriva ”kronor kronor”.
Eller när folk inte kan skilja på ’ (apostrof) och ´ (accent). Eller använder accenter på orimliga ställen – mest som en dekoration, verkar det som. För hur är det egentligen meningen att Theresé ska uttalas?
Och så det lilla ordet ”ju”. När någon ska hålla en presentation för en grupp människor som ska lära sig något helt nytt, så är det väldigt vanligt förekommande att föredragshållaren stoppar in ”ju” i var och varannan mening. Anledningen är förmodligen någon sorts osäkerhet. Men det där lilla ju-et säger ungefär ”som ni redan vet”. Och det är just det de inte gör! De sitter där och lyssnar för att det du berättar om är mer eller mindre nytt för dem – annars hade de inte varit där! Skulle det nu mot förmodan vara så att det sitter folk med som redan kan och vet allt du berättar, så är det de som har kommit fel, och det är inte dem du ska anpassa efter. Och det lilla ju-et blir bara mer irriterande för varje gång. (Ja, jag antar att orsaken ibland är att föredragshållaren känner att hen inte har tillräckligt mycket nytt att komma med.)
Det är inte användningen av enstaka ”ju” jag vänder mig mot. Ibland är det ju motiverat :-) Det är överanvändning och användning vid tillfällen när det är uppenbart fel. (Och ja, jag syndar också ibland – men jag jobbar på att bättra mig.)
Nå, färdigspytt för den här gången ;-)
Pingback: » …och så inser jag att när jag skrivit texten på min lilla bärbara och sedan flyttar in den hit Sanne skriver