Monthly Archives: oktober 2011

Sånt där man inte pratar om

Min mens har alltid varit hopplöst oregelbunden. Cyklerna har normalt sett varierat mellan 21 och 28 dagar från första mensdag till första mensdag nästa cykel. (Jag har haft enstaka cykler som varit ännu kortare respektive längre.) Oftast rör det sig om 23, 24, 25 eller 26. Det är tillräckligt mycket variation för att jag egentligen inte ska ha en susning om när mensen tänker dyka upp. Eller ja, jag kan ju gissa på ungefär en vecka när. Som sagt var, det är ganska oprecist.

Och därför glömmer jag ibland bort att det snart är dags.

Det kvittar ju för övrigt om jag minns eller inte, jag vet ju ändå inte när den ska komma. Och nej, jag kan inte känna det heller. Eller, ibland känns det i flera dagar som att den ska komma när som, och andra gånger kommer den utan föraning. Men visst, ibland har jag en känsla som stämmer också.

Så antingen går jag och är föreberedd i upp till en veckas tid, med en binda (jag gillar faktiskt tunna bindor bättre än trosskydd, de förra har mindre tendens att knöggla ihop sig) i trosorna (ja, inte samma binda i en vecka, men ni fattar), ifall att. Eller så skiter jag i det, alternativt glömmer det. Och då går det som det går.

Och när jag väl inser att nu… har mensen kommit – eller känner att nu har den NOG gjort det – och sitter på ett möte och inte kan komma ifrån, ja, då är det tur att min mens trots allt inte flödar på så effektivt i allra första början och att jag ändå har jeans som det liksom inte läcker igenom så lätt, så det är bara trosorna som drabbas. Och numera har jag både så pass mycket erfarenhet och så pass god koll på var det finns affärer att akuthandla i ifall jag faktiskt inte har några bindor med mig alls i min allmänna tankspriddhet – och det är nog tjugo år sedan jag senast var tvungen att klara mig med toapapper i trosorna nästan en hel dag.

Men just ja… sådant här pratar man ju förstås inte om.

Eller så är det verkligen bara jag som råkar ut för sådant här. Ja, så är det förstås.

Språkliga irritationer

Eftersom jag nu ändå hade ett halvfärdigt inlägg om ämnet, så hakar jag på inlägget om språkpoliser hos en bloggkompis och klämmer till med ett inlägg om språkliga och skrivtekniska saker som irriterar mig.

Ett exempel är det här när man ska ange en start- och en sluttid för något. Det finns ju flera korrekta varianter – men det är konstigt nog lika vanligt att folk skriver en blandning av dessa, så att det blir fel. Det heter inte ”mötet pågår mellan 9-12″. Det heter ”mötet pågår mellan 9 och 12″ eller ”mötet pågår 9-12″.

Andra varianter på samma tema är texter som ”från måndag-fredag” och ”pizzorna från 1-34″. De lämnar mig utan ett avslut. Från något men till vad då?

Jag har också väldigt svårt för saker som blir tårta på tårta. Som när det på skyltar utanför mataffären anges att någor kostar 12:- kr. : är från början skiljetecknet mellan kronor och ören, och strecket visar att det inte är några ören. :- har därmed kommit att bli ett tecken för kronor (12 kronor och inga ören i exemplet). Att då skriva ”:- kr” tycker jag blir detsamma som att skriva ”kronor kronor”.

Eller när folk inte kan skilja på ’ (apostrof) och ´ (accent). Eller använder accenter på orimliga ställen – mest som en dekoration, verkar det som. För hur är det egentligen meningen att Theresé ska uttalas?

Och så det lilla ordet ”ju”. När någon ska hålla en presentation för en grupp människor som ska lära sig något helt nytt, så är det väldigt vanligt förekommande att föredragshållaren stoppar in ”ju” i var och varannan mening. Anledningen är förmodligen någon sorts osäkerhet. Men det där lilla ju-et säger ungefär ”som ni redan vet”. Och det är just det de inte gör! De sitter där och lyssnar för att det du berättar om är mer eller mindre nytt för dem – annars hade de inte varit där! Skulle det nu mot förmodan vara så att det sitter folk med som redan kan och vet allt du berättar, så är det de som har kommit fel, och det är inte dem du ska anpassa efter. Och det lilla ju-et blir bara mer irriterande för varje gång. (Ja, jag antar att orsaken ibland är att föredragshållaren känner att hen inte har tillräckligt mycket nytt att komma med.)

Det är inte användningen av enstaka ”ju” jag vänder mig mot. Ibland är det ju motiverat :-) Det är överanvändning och användning vid tillfällen när det är uppenbart fel. (Och ja, jag syndar också ibland – men jag jobbar på att bättra mig.)

Nå, färdigspytt för den här gången ;-)

Varför inte satsa på ett erbjudande som verkligen gynnar oss – som ni påstår att ni vill?

Telia ringer. Eller ja, Företaget Dittendatten ringer på Telias uppdrag, till oss som har både bredband och telefoni hos dem.

Jag kan förstås samtalet sedan innan. Jag håller inte så god koll på intervallen, men ja, vi har haft samma variant sedan tidigare (även om försäljaren i slutändan säger att det i alla fall inte var Företaget Dittendatten som ringde den gången).

”Vi undrar om ni är nöjda?” Ja, jo, allt funkar som det ska, och hade vi varit missnöjda så hade vi väl bytt vid det här laget.

”Telia vill ge er ett erbjudande för att gynna er som har både bredband och telefoni hos dem.” Jaha.

”Så jag undrar, hur har ni löst det med TV?” Tja, vi har en box.

”Har ni Viasat eller Boxer?” Öh, nej, vi har en box. Vi har bara markbundna kanaler.

”Var kommer boxen ifrån?” Få se nu… Net on net kanske? Eller Clas Ohlson?

”Och vem har ni den kopplad till – vem levererar TV åt er?” Alltså, vi har en antenn på taket, från den går det en sladd ner till boxen, och sedan en annan sladd in i TV:n!

”Jaha, och vilka kanaler har ni då?” Tja, SVT:s kanaler, TV4, TV6…

Slutligen lyckades han i alla fall fatta, tror jag…

”Jaha… ja, jag bara undrade. För vi har alltså ett erbjudande för att vi vill göra det billigare för de av Telias kunder som har både telefoni och bredband hos dem. Ett erbjudande som ska ge billigare TV.” Mmm. Men det blir ju knappast billigare än ingen kostnad alls (utöver inköpet av boxen för några hundralappar).

”Nähä… Ha en bra kväll i alla fall!”

Men OM nu poängen verkligen vore att göra något som vore ekonomiskt fördelaktigt för oss som valt att ha både bredband och telefoni hos Telia, så skulle ju erbjudandet handla om rabatt på avgifterna av de tjänster vi har hos Telia. Inte rabatt på tjänster vi inte har hos Telia, inte har hos någon annan och inte alls vill ha. (Den delen av samtalet skippade jag dock den här gången; jag brukar ta den men orkade inte idag.)

Ursäkta Telia, men hur korkade tror ni att vi är? Självklart kommer ni inte med erbjudandet för att gynna oss utan för att gynna er själva och locka över kunder från konkurrenter.

En vacker dag tröttnar jag och byter både telefoni och bredband till en annan aktör som åtminstone inte tvingar stackars telefonförsäljare att sitta och ljuga för mig om era intentioner. (Om det nu finns några sådana ärliga aktörer?)

Varför är det egentligen dåligt att korven har låg kötthalt?

På senare år har det varit mycket diskussioner om tillsatser i mat. Det har inte bara handlat om ”konstiga” saker från E-listan, utan också om utfyllnad med ”vanliga” saker.

Som i korv och köttbullar. I köttbullar är det ofta en viss mängd ströbröd eller potatis. I korv är det späck, potatis, maskinurbenat kött och annat liknande.

Det anses fult och dåligt. Så hög kötthalt som möjligt anses vara det bästa.

Och ja, jag erkänner, jag väljer också hellre korv med högre kötthalt.

Men varför anses det så dåligt med låg kötthalt?

För egentligen är det ju fråga om vanlig, klassisk resurshushållning. Korv ÄR ju från början ett sätt att ta hand om restprodukter – alltså motsvarande det maskinurbenade köttet (även om det förr gjordes för hand). Köttfärs maler man på köttet som blir över när man tagit hand om fina styckningsdetaljer. Och sedan drygar man ut med det som går att dryga ut med – rester av bröd, potatis, andra slaktdetaljer, lök… Allt för att få den begränsade köttillgången att räcka. Det är resurshushållning.

Idag ökar vi vår köttkonsumtion – sådana mängder som vi äter är inte hållbara och inte nyttiga. Att äta korv med låg kötthalt är ett sätt att minska köttkonsumtionen och att få det kött vi, globalt sett, kan producera, att räcka till fler.

Så att korven drygas ut och att man använder så mycket som möjligt av det slaktade djuret är ju bara klokt. Det som är intressant att diskutera är vad man drygar ut med. Och på den punkten finns det självklart bättre och sämre alternativ.

Jag kommer säkert också att fortsätta att välja korv med hög kötthalt – för att jg tycker den är godare och då hellre äter mindre. Men jag ser ingen anledning att se ner på den mindre kötthaltiga korven.

Själv är jag ganska nöjd med att ha gjort kålpudding på 400 gram färs och fått det att räcka till två middagar. Trots att tre fjärdedelar av familjen tycker att det är vrålgott.

 

Jävla tvättmaskin!

För drygt två år sedan la vår förra tvättmaskin av, efter sju år. (Länken går till det första av en rad inlägg om den historien.)

Nu låter det som att den nya är på väg åt samma håll. Det låter förfärligt när den centrifugerar!

Jag vill inte…

Frosseri av en godsak i taget kontra en grönsak per måltid

Man ska ju äta mycket frukt och grönt.

Det gör vi generellt sett.

Men vi gör det inte på rätt sätt. Man ska äta lite frukt och grönt till varje måltid. Motsvarande en frukt eller grönsak vid varje måltid, fem gånger om dagen.

Visst har vi ambitionen att äta grönsaker till varje måltid. (Fast till frukost blir det inte så ofta.) Men ibland blir det inte – för att det händer saker på vägen, som treåringskonflikter, trötthet eller glömska, och så vart det liksom inga grönsaker.

Å andra sidan så händer det ganska ofta att våra måltider är ett rent grönsaksfrosseri. Som till exempel varsin majskolv och vars två stora kokta rödbetor till middag. Alla härliga rotsfruktsrätter man kan göra nu på hösten – palsternackslåda, purjolökslåda, eller blandade rotsaker i ugn eller i soppa. Eller när alla i familjen plötsligt minns hur gott det är med råa morötter samtidigt och knapprar i sig ett antal var. Och så vidare.

Jag undrar lite om alla dessa frosseritillfällen är bortkastade om näringssynpunkt… Måste det vara jämt fördelat på livsmedelsverkssätt för att vara nyttigt? Kan vi bara tillgodogöra oss motsvarande en grönsak var tredje timme?

Maskeringstejp

När man målar verkar det vara populärt med maskeingstejp. Så fort man ska måla på något lite småkrångligt ställe där det liksom inte ska över en gräns så ska det sättas maskeringstejp.

Jag undviker maskeringstejp. Jag tycker mest det trasslar till det.

Först ska tejpen sättas dit. Det tar tid och är pilligt.

Sedan ska man måla. På grund av maskeringstejpen ser man inte riktigt var man målar. Risken är stor att man faktiskt inte kommer åt riktigt överallt man borde men inte ser det förrän i efterhand. Likaså är risken stor att det trots allt rinner in färg där det inte ska, och det märker man inte förrän i efterhand.

Sedan ska man ta av maskeringstejpen. Det ska inte göras för tidigt, för då är risken stor att man kladdar ut. Speciellt eftersom det tenderar att sitta lite extra tjockt med färg just precis i tejpkanten. Men tejpen ska inte heller sitta kvar för länge. Lätt hänt att man glömmer ta bort den…

Och tejpen behövs ju ändå inte liksom. Det går ju alldeles utmärkt att måla nära med lite övning och teknik, med snurrande och fjukande med anstrykaren.

Allmän renoveringsstatus

I tisdags kväll, med stjärnklar natthimmel utanför ickefönstren, målade jag de fyra facken med pärlspont på insidan av verandan blå. Det ska bli två halvstora fack också sedan, men de är inte på plats ännu, för först måste fundamentet under åtgärdas med bruk och/eller tegel på något märkligt sätt (femtonspel igen…).

Igår var det som sagt var alldeles strålande väder. Det har visserligen varit fint hela veckan, men då har jag ju jobbat. Igår var det alldeles löjligt varmt. Jag hade hoppats på att hinna måla verandan utvändigt, men det hann jag inte. Å andra sidan var det plågsamt varmt faktiskt, kände jag när jag var ute och torkade av inför målning.

Idag skulle det inte heller regna. Det skulle bli sol. Så även idag skulle det gå bra att måla.

Prognoser är prognoser. Idag var luftfuktigheten av löjliga mått, marken dyngsur, betongtrappor genomsura, vatten som stod på träet på verandan och känslan av att det föll ut vatten ur luften – men regnade gjorde det inte. Riktigt tjock dimma, som vägrade ge med sig – det var en bra bit förbi lunch innan solen bröt igenom såpass att man kunde ana dess exsitens bortom tjockan – och sedan böjade det snart tätna igen.

Jag målade ändå – ha!

Jag har målat ett grönt utanpåvarv (mannen klättrade upp och tog det sista krångliga upp i spetsen ovanför trappan som är svårast att komma åt), och så har jag målat stolparna på insidan ljust ultramarinblåa ett varv.

Sedan var det dags för kvällsmat och legobygge.

Grön tomatchutney

Oktober.

Så trots högsommarvärmen igår drog jag nu slutsatsen att inga fler tomater skulle mogna i år och plockade in alla gröna. Och så improviserade jag en chutney på dem:

½ kg gröna tomater, grovt skurna

1 msk pressad lime (på flaska)

½ dl äppelvinäger

3/4 dl rörsocker

½ tsk malen ingefära

1 tsk kardemummakärnor

1 stor röd mild chili (strimlad)

4 små vitlöksklyftor, tunt skivade

Koka upp, låt puttra en timme, rör då och då. Häll upp i burk (det blev en burk och lite att provsmaka :-) ).

Under tiden det puttrade gick jag och målade blått på verandan.