En gång i tidernas begynnelse – eller ja, det var väl för så där dryga femton år sedan – så försökte jag leva så miljövänligt som det var möjligt. Vilket åtminstone på vissa sätt var ännu svårare då än nu. Utbudet av en del miljöanpassade produkter var ännu sämre. Kläder, till exempel. Om man bortser från en kort topp av ekologiska kläder på H&M (hösten -94, ungefär), så fanns nästan inget sånt i vanliga affärer.
Så jag bestämde mig för att faktiskt beställa på postorder. Det var jag visserligen skeptisk till sedan något misslyckat köp någon gång tidigare. Men allt för den goda sakens skull…
Det resulterade i en grön tröja som… fungerade. Jag kunde ju inte peka på något konkret fel. Den var bara… obekväm. Något i skärningen över axlarna och under armarna som inte alls stämde. Men den var ekologisk, och kläder behövde jag ju ha.
Den låg underst i byrålådan i många år, innan jag slutligen gjorde mig av med den. Och sedan dess köper jag inte kläder till mig själv på postorder. (Däremot till barnen. Deras kläder kan jag ju ändå aldrig prova själv. Och så är det oftast mycket ”rakare” (bildligt och bokstavligt) modeller.) Jag är kinkig med att prova och känna på och veta vad jag köper.
Trogna bloggläsare vet att jag är ännu kinkigare när det gäller skor. Och att jag avskyr att köpa skor.
Men nu måste jag ha nya skor. De sommarhalvårs gympamässiga skor jag gått i under sommarhalvåren sedan minstingen låg i magen, det vill säga de fyra senaste säsongerna, faller nästan totalt samman. Utöver hålen i näten på sidorna är det hål nästan överallt – nästan mer hål än i en del sandaler. Gummisulan är snart utsliten inifrån och har märkliga avslitna delar på utsidan. De är verkligen slut.
Det är förstås dags att byta till vinterkängor i vilket fall. MEN vinterkängorna är ju också slut. De fick duga förra vintersäsongen ut bara för att säsongen snart var slut, fastän det egentligen inte gick. De släpper in både det ena och det andra och borde ha slängts.
JAG MÅSTE HA NYA SKOR.
Och det är så sabla trist att köpa skor. Så jag har skjutit och skjutit på det. Och när jag häromdagen faktiskt gjorde ett försök, så var det första paret inte alls skönt och gav mig känningar av ryggont på två meter, och andra paret hade så hård plast i sulan att de kändes skithala. Så jag struntade i det och gick därifrån.
Och sedan kom jag på att egentligen så vill jag ju köpa miljömärkta kängor när jag nu ändå ska köpa nytt. Och det finns ju. Men det verkar vara näst intill omöjligt att hitta en återförsäljare. Ska man köpa så får det bli via webbshop.
Skor på postorder? Aldrig! Är det nåt man behöver prova på riktigt så är det ju skor!
Och då kan jag ägna kopiösa mängder tid på att försöka hitta något jag vill ha och bara gräma mig över att jag ändå inte gjort rätt.
Och Kavats kängor ser ju verkligen verkligen ut som jag tycker kängor ska se ut.
Så det hela slutade med att jag nu köpt miljövinterkängor stl 40 från BARNsortimentet, via webben.
Det ska bli spännande att se hur detta går… Förbereder mig på att behöva krångla med återskickande…
