Är det verkligen korrekt att säga att drakar och monster inte finns?

Vår treochetthalvtåring är väldigt intresserad av drakar för tillfället. Drakar är lite läskiga. Eller ibland väldigt läskiga, beroende på humör. Men mest trivselläskiga.

Men när de känns läskiga på riktigt, så förklarar vi på klokt och förståndigt föräldravis att drakar finns ju inte på riktigt. Det är bara hittepå, de finns i sagor och böcker och på film, men inte på riktigt.

Dinosaurier är också spännande, tycker han. Och lite läskiga, eller ibland mycket läskiga.

Och vi föräldrar förklarar att dinosaurier visserligen har funnits, men att det är jäääättelängesedan, och nu finns det inga dinosaurier längre; i alla fall inga levande.

Så numera funderar han förstås en del kring det där, med vad som finns på riktigt och vad som bara är hittepå. Drakar är hittepå. Monster finns inte heller utan är också hittepå. Likaså Bamse och Pippi. Men Eva finns på riktigt, fastän hon är på film. Det är lite konstigt. Så han frågar om en massa saker, om de finns eller inte. Men det är lite svårt att greppa. Finns drakar verkligen inte? Vad betyder det att de inte finns?

Och vad menar vi egentligen med att drakar och monster inte finns?

Okej, det finns inga eldsprutande drakar. Men det finns komodvaraner. Så hur definierar vi egentligen drakar? Är det utseende, form, funktion? Vad är egentligen kraven för att det ska vara en drake? Ibland känns det som att vi snarast utgått från andra hållet: drakar är något som inte finns. Att det liksom är grundkriteriet för en drake. Men är det så självklart att det är det väsentliga?

Eller om vi istället tar monster. Monster finns inte, det tycker vi är självklart. Men vad ÄR ett monster? Om vi nu bortser från det märkliga kriteriet att det är något som inte finns. Jo, ett monster är en (oftast) pälsbärande varelse med ryggrad. Monstret är stort (oftast), farligt, läskigt och kan dyka upp på oväntade ställen, gärna där det är mörkt. Och vi vet för lite om dem, och de ser ut på sätt som vi inte riktigt hade kunnat föreställa oss.

Sedan finns det ju mer specificerade monster i olika filmer och böcker – med märkliga färger och konstigt antal ögon och så vidare. Just dessa finns ju inte, säger jag som biolog.

Men om vi håller oss till det mer ospecifika monstret. Läskigt farligt pälsryggradsdjur som vi vet för lite om. Ja, självklart finns de. Sannolikheten att de ska dyka upp under barnens sängar är förstås så liten att den är irrelevant. Men att säga att monster inte finns känns ändå märkligt.

Är inte monster bara ett samlingsnamn på en massa okända varelser vi vet väldigt lite om, men inser att de kan vara rejält farliga – kanske delvis just för att vi vet för lite?