Det är sportlov. Barnen är utlånade till mina föräldrar ett par dagar. För mig och mannen är det vanliga arbetsdagar. Fast barnfria sådana.
Kollegorna på jobbet har fått veta.
”Vad ska ni hitta på då? Något kulturellt? Gå ut på restaurang och äta?”
Nej. Köpa en burk färg och måla ett fönster. Plocka och fixa lite i största allmänhet.
Kollergorna förstår inte detta. Alls. Det är helt uppenbart.
Men ärligt talat, att gå på bio eller teater eller restaurang, det är inte det vi längtar efter och saknar i en intensiv tillvaro med två barn. Visst kan det vara kul att göra sådant… men vi gjorde det knappast ens innan barnen. Och ska man prioritera hårt – vilket vi ju måste, barnlediga är vi sällan – så är det inte sånt det ska slösas bort på i första hand. Sånt kan man göra om det behövs en ursäkt för att få fly, när det finns barnvakt hemma och man kan smita några timmar.
Det vi saknar och längtar efter och behöver är avslappnad vardag. Att kunna vara bara oss själva, ta saker som de kommer. Kunna prata till punkt. Tänka en tanke till slut. Komma hem och bara sätta sig i soffan. Kunna komma iväg snabbt och smidigt. Inte behöva lägga tre fjärdedelar av tiden på att få barnen att göra självklarheter som att gå på toa, klä på sig, borsta tänder. Inte lägga större delen av tiden på att bara få barndelen av tillvaron att gå runt.
Bara kunna vara människor.
Jag blev stående ett par minuter i morse och funderade över färg (kulör) till väggarna i farstun. I dagsljus. Ingen störde mig. Ingen avbröt mig. Jag kunde tänka tankarna klart, utan att bli avbruten, tjata om något, avstyra bråk eller nåt annat. Och det fanns fortfarande oceaner av tid.
Varför slösa bort den värdefulla känslan på att sitta och äta dyr mat på en restaurang eller stitta framför sig i en mörk biosalong?
Men ja, vi såg en Harry Potter-film hemma i soffan igårkväll, från DVD-boxen vi fick i julklapp. Men det är inte samma sak som att gå på bio. Det är istället att kunna ta dagen/kvällen som den kommer. Det är lyx.
One response to “Men ska ni inte hitta på något då?”