Det blir ju en del handlat på apoteket. Standardmässiga saker som alvedon, specifika saker man behöver under en längre period, och så sådant som behövs för tillfällig sjukdom, som antibiotika.
Sådant som används återkommande vid behov eller under längre sammanhängande perioder blir det ju sällan något kvar av som behöver slängas. Men för antibitioka innehåller förpackningen nästan alltid mer än vad som behövs enligt läkarens ordination. Allergimedicin som bara behövs på våren och bara vissa besvärliga år hinner också ibland bli för gammal. Och tillfälliga magproblem eller saker som muskelinflammation leder också ibland till kvarvarande rester som blir för gamla. För att bara ta några exempel.
Läkemedel ska absolut, under inga som helst villkor, slängas i vanliga soporna eller spolas ner i toaletten. Läkemedelsrester i naturen, vattnet, miljön är ett gigantiskt problem bara utifrån de mängder som passerar genom våra kroppar utan att brytas ner och kommer ut med kiss och bajs. Hormoner och hormonliknande ämnen påverkas vattenlevande organismer, som blir tvekönade, missbildade eller infertila. Antibiotika i naturen ger resistens. Och så vidare.
Som sagt var, det är illa nog med bara det som kommer ut i bakändan på oss. Därför är det viktigt att se till att inte överbliven medicin hamnar i soporna. Den ska lämnas in och förstöras på rätt sätt.
Nu kommer vi till det jag tycker är lite problematiskt. Var ska man lämna de gamla medicinerna? På återvinningsstationen? Nä.
Gamla mediciner ska lämnas till apoteken.
Det är fruktansvärt osmidig, tycker jag. Apoteket besöker jag oftast på vägen från jobbet. Jag går några minuter tidigare och smiter inom ett apotek, innan jag tar tåget hem. Då har jag inte med mig påsen med gammal medicin. Den vill jag inte släpa runt på i väskan. Jag skulle inte komma ihåg att ta med den på morgonen. Skulle jag mot förmodan komma ihåg den så skulle jag glömma att lämna den när jag kom till apoteket. Sedan skulle jag släpa runt på de där gamla medicinerna i min ryggsäck, tills jag plötsligt en dag upptäckte att de läckt ut och geggat ner och förstört väskan.
Alltså tar jag inte med dem. Alltså växer mängden gammal medicin hemma och blir ett ständigt dåligt samvete.
Jag vill kunna lämna de gamla medicinerna på samma ställe som jag lämnar alla andra sorters skräp. På återvinningsstationen. Det är dit vi åker när alla våra återvinningsbyttor blir fulla. Samordnat, på ett ställe. Rationellt, ekonomiskt, transporteffektivt. Istället för att behöva åka ett extra varv bara till apoteket.
Läkemedel är ju också farligt avfall. Och farligt avfall lämnar man på återvinningsstationen.
2 kommentarer
1 ping
Läkemedel handlar inte bara om huvudvärkspiller. Det är också starka vanebildande värkmedel och psykofarmaka, och medel som kan vara akut dödliga om man tar lite för mycket.
Vi har väldigt strikt lagstiftning i detta land om vem som får handskas med receptbelagda läkemedel. Kasserade läkemedel går till särskild destruktion, inte med de vanliga soporna. På sjukhusen har man infört askar som bara kan öppnas när de nått fram till destruktionsanläggningen.
Receptfria läkemedel tas, vad jag förstår, emot av det ställe som sålt dem.
Jag kan förstå din frustration, även om jag själv har betydligt närmare till apoteket än till återvinningsstationen. Återsamling av läkemedel borde kompletteras på något sätt. Fast jag vet inte hur.
Författare
Jadå, jag är fullt medveten om att det finns mediciner som är mycket farliga och olämpliga i fel händer etc. Jag menar inte att läkemedel på återvinningen skulle hanteras i öppna containrar :-) Men det hanteras andra farliga saker också på återvinningscentralerna, och det borde gå att hitta bra rutiner även för detta. Askar av de typ du nämner för sjukhusen borde man kunna ha även på återvinningscentraler?
[…] skrev de inledningsvis fel och hävdade att läkemedel skulle till farligt avfall – men det har de åtgärdat […]