Monthly Archives: mars 2012

Ekomat blir ännu dyrare i praktiken för att förpackningarna är så hopplöst små

Jag köper ju i möjligaste mån ekologisk mat – när det finns att få fatt i utan att jag behöver fara land och rike kring, typ. Jag vill alltså ha så mycket ekomat som möjligt.

Ekomat är generellt sett dyrare. Ibland är skillnaden ytterst marginell, ibland är ekoprodukterna rejält mycket dyrare.

Men det som framför allt gör det dyrt att handla ekologiskt är att det av någon anledning väldigt ofta är små förpackningar. Det är 250 gramsförpackningar smör (det vanliga smörpaketet är 500 gram), 250 ml vinäger (mot 500 ml), 250 eller 500 ml olja (mot liter eller ibland till och med flera liter), ett kg socker (istället för två), två frysta laxfiléer istället för fyra, och så vidare.

Förväntas vi som vill ha ekomat äta bara hälften så mycket som andra?!

Det självklara sättet att få ner matkostnaderna är ju annars att köpa storpack – då får man ett lägre liter- eller kg-pris. Alltså skulle det verkligen verkligen vara motiverat med storpack när det gäller ekologisk mat. Men det finns alltså inte alls. (Eller jo, åker man till Saltå kvarn kan man köpa storköksförpackningar med ris och pasta. Men det är ju knappast vettigt att åka ända dit för att köpa storpack.)

_____________________________

Ett sidospår till det här är de gånger den ekologiska produkten faktiskt är billigare eller innehåller mer till samma pris. Det märkliga är att det uppenbarligen finns folk som ändå hellre köper den konventionella…

Utmaning till storbloggarna: skriv om hållbar konsumtion!

En stor och viktig fråga inom arbetet för hållbar utveckling är hållbar konsumtion. Vad vi köper, hur det tillverkas, hur länge man använder sakerna innan man slänger dem, och så vidare, påverkar miljön både i Sverige och i andra länder.

Viktiga frågor att ställa sig när man shoppar är till exempel:

  • Hur odlades bomullen?
  • Hur är arbetsvillkoren för dem som odlar och för dem som jobbar i fabriken?
  • Vilka gifter används i processen, och hur mycket energi går åt?

Men också:

  • Behöver jag verkligen den här prylen?
  • Är det kanske bättre att jag köper en sak som håller länge än jättemånga som slits ut snabbt eller som jag snabbt tröttnar på?
  • Kan jag laga mina saker istället för att köpa nytt? Eller köpa begagnat?

Och så vidare. Jag kan orda på hur länge som helst om detta, förstås.

Men ärligt talat, vad jag skriver här, i min lilla blogg, som förmodligen läses mest av redan frälsta miljönördar, det gör inte särskilt stor skillnad.

Det som däremot gör skillnad (tror och hoppas jag) är om de stora bloggarna, som skriver om shopping och mode och livsstil och som har många många läsare, skriver om de här frågorna och får sina läsare att tänka till.

Den 31 mars är det dags för Earth hour igen. WWF vill att man ska utmana människor att göra insatser för miljön.

Så: jag utmanar Sveriges storbloggare att skriva om hållbar konsumtion. Alla som skriver minst två genomtänkta inlägg om hållbar konsumtion under vecka 13-14 får en länk från min blogg i ett samlingsinlägg när perioden är slut. Läs min utmaning på WWF:s webbplats.

Jag vet att det inte är mycket till morot att erbjuda :-) Ni är större än mig. Så jag får helt förlita mig till er goodwill :-)

Och jag ska erkänna: jag läser inte era bloggar. Kanske skriver ni redan massor om det här? Nå, då blir det ju en enkel match, eller hur?

Uppslag till vad ni kan skriva om:

  • resurshushållning i stort
  • ekologisk bomull, recyclad polyester och andra bra material
  • färgning av kläder
  • hur man väljer kläder, skor, väskor och annat man kan ha länge
  • hur man lagar saker på ett piffigt sätt
  • second hand, klädbyte, återbruk
  • produktionsförhållanden på plantager och fabriker
  • klädkedjornas engagemang i hållbarhetsfrågor (både miljö och socialt) (sök på CSR)
  • varför det är bra att köpa varor som inte transporterats så långt
  • ekologiska fotavtryck

… men det finns förstås hur mycket som helst :-)

Så – antar ni utmaningen?

Sanne försöker folkbilda: ozonskikt och växthuseffekt

Det finns en massa saker som jag tycker är självklara, som jag antar att alla vet vid det här laget, och jag blir lika förvånad var gång det visar sig att jag har fel.

Men det är lätt att bli hemmablind, och man ska inte bara anta att folk kan och vet. Ibland ska man istället ta sig tid att förklara.

Så, idag tar vi det här med växthuseffekt och ozonskikt: Det är INTE det förstörda ozonskiktet som orsakar växthuseffekten. (Det här blir, självklart, en väldigt förenklad genomgång.)

Först ozonskiktet:

Ozon är en gas. En ozonmolekyl består av tre syreatomer (till skillnad från syrgas, som består av två syreatomer).

Ozon är både bra och dåligt. Det beror på var det finns någonstans.

Ozon som finns långt uppe i atmosfären (i stratosfären), det vi kallar ozonskiktet, är bra. (Egentligen är det inget ”skikt”, utan en del av atmosfären där koncentrationen av ozon är väldigt hög.) Ozonet där uppe gör nytta genom att minska mängden farlig ultraviolett strålning (från solen) som kommer ner till oss.

Ozonskiktet höll på att förstöras på grund av freoner (klorfluorkarboner) som människor släppte ut. Nu har de utsläppen minskat kraftigt, och ozonhålen börjar läka, det vill säga det har hunnit nybildas en hel del ozon däruppe. (Ozon nybildas hela tiden däruppe, men freonerna gjorde att ozonet bröts ner snabbare än det nybildades.)

Ozon finns också nere vid marken. Det är dåligt. Ozon är nämligen farligt för levande organismer (men sådana finns det ändå inte långt där uppe i ozonskiktet, så det gör inget) – både för oss och för till exempel grödorna på åkrarna.

Ozonet vid marken, som också kallas marknära ozon, orsakas av oss människor. Vi släpper ut kväveföreningar och kolväten (till exempel i bilavgaser), som sedan reagerar med varandra i solljus. Och då bildas ozon.

Vi förstör(de) alltså ozon där det behövs och orsakar nytt där det gör skada… Typiskt människor.

Och så växthuseffekten:

Solens strålar värmer jorden. Värmen stiger sedan uppåt igen i atmosfären och ut mot rymden. Men en del av värmen hålls kvar i atmosfären. Anledningen är de så kallade växthusgaserna, bland annat koldioxid och metan – men i viss utsträckning även freoner.

Växthuseffekten kallas så för att det blir lite grann som ett växthus: värmen stannar kvar innanför taket. Växthuseffekten är nödvändig för livet på jorden – utan den hade det varit skitkallt – men problemet nu är att mängden växthusgaser ökar, och då hålls mer av värmen kvar. Därför förändras klimatet.

Sammanfattningsvis:

Det är inte det förstörda/skadade ozonskiktet som orsakar klimatförändringar.

Beröringspunkter:

  • freoner, som bryter ner ozonet är också växthusgaser (mycket elaka sådana)
  • ozon är en växthusgas (men det är till exempel vatten också. Problemen med växthusgaser uppstår när deras halter i atmosfären ökar)

Så, ja, visst finns det beröringspunkter. Men det beror egentligen på att många av de saker vi människor släpper ut och skitar ner med har flera olika negativa effekter. Det betyder inte att det rör sig om samma miljöproblem.

För dig som vill lära dig mer om ozonskiktet:

Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt

Naturvårdsverket

Mer om marknära ozon:

Miljökvalitetsmålet Frisk luft

Mer om växthuseffekten:

Miljökvalitetstmålet Begränsad klimatpåverkan

Naturvårdsverket

Jaha, nu är visst fötter ohygieniska också

På gymmet där jag tränar finns det en låda för förslag och synpunkter. Lådan töms en gång i veckan, och alla synpunkter sammanställs i en lista, med svar från gymmet. Lappen sätts upp på anslagstavlan.

På den här veckans lista hade någon fört fram att hen tyckte det var ohygieniskt att träna barfota. Gymmet hade svarat något i stil med (jag minns inte ordagrant):

Självklart är det ohygieniskt att träna barfota eller med strumpor i gymmet.

Ohygieniskt? Vad är det som är ohygieniskt med bara fötter eller strumpor? På vilket sätt är mer ohygieniskt med bar hud på fötter än på andra delar av kroppen? På vilket sätt är det mer ohygieniskt med svettiga strumpor än med svettiga byxor, tröjor, linnen och så vidare?

Må vara att en del människor kan tycka det är ofräscht eller rentav äckligt (se bara på hårdebatten). Men det är en åsikt, ett tyckande. Hygien måste väl ändå vara en fråga om fakta…?

Samma dag (idag) kan man läsa i Metro om hur man ”får perfekt hy – till ett billigt pris”. Artikeln riktar sig till män. Nu ska tydligen de också skolas in i ”behovet” av krämer och hysterisk rengöring.

Starta inte krig mot din hy genom att försöka torka ut den. [—] Skontvätta istället morgon, middag och kväll, säger Cafés groomingexpert Patrik Hedlund.

Tvätta sig tre gånger om dagen i ansiktet? Herregud. Som sagt var, hysteri.

Nå, efter gymträningen traskade jag bort till min flowlektion. Där är det självklartt att träna barfota eller i strumplästen.

Du kanske bara vill läsa om miljö? Eller föräldraskap? Husrenovering? Eller genus och normer?

Min blogg är en väldigt blandad blogg. Jag skriver om allt möjligt – saker som intresserar och engagerar mig, saker jag gör och saker i vardagen (mer om mig och bloggen).

Jag vet ju inte vilka ni som läser och följer min blogg är. Kanske är det bara mina kompisar som läser, och kanske är ni allesammans intresserade av allt som händer i mitt liv, eller allt jag tänker och tycker.

Men om det nu är så att just du faktiskt bara är intresserad av att läsa mina inlägg om ett visst ämne, så verkar det som att du kan slippa allt det andra, genom att prenumerera på min blogg via www.bloglovin.com/sv.

Det du gör då är att du gör en sökning på till exempel http://www.sanneskriver.se/category/miljo/ på bloglovin (om det nu är kategorin Miljö du vill följa), och så klickar du för att du villfölja den bloggen. (Ja, du måste förstås ha ett konto på bloglovin.) Då kommer du att få just bara mina postningar om miljö.

Men varför har du då inte flera olika bloggar, när du skriver om så olika saker?

Jag har testat att ha det så. Det blir väldigt rörigt. Ganska ofta hänger de olika sakerna samman, mer eller mindre. Det blir ett ständigt vägande av vad som ska ligga i vilken blogg, och korslänkningar, och saker som måste skrivas dubbelt. Jag vill leva mitt liv integrerat med mig själv. Då blir det en hel del inlägg som kommer att inkludera både föräldraskap, renovering, genusfrågor och miljö. (Och då blir inläggen lagda i flera kategorier.)

Det är inte lätt att ta reda på det man vill ens i dessa informationstider…

Jag vrider mitt huvud ur led.

Jag vill ju laga mer vegetariskt. För miljöns skull. Men jag vill också veta säkert att mina barn får i sig vad de behöver.

Som jag skrivit tidigare så är de inte glada för linser, bönor, kikärter och sånt. Det kan ibland gå att lura med i små mängder, men inte att ha istället för kött/i lika stor mängd som kött. Kikärtsbiffar har tidigare funkat ibland, men nu vägrar minstingen sådana också.

Nötter gillar de inte heller. Och jag gillar inte smält ost.

Det är mycket möjligt att det protein de får i sig köttvägen andra dagar är tillräckligt. Jag har ju inte tänkt gå över till bara vegetariskt, men jag vill att vi ska kunna äta vegetariskt ett par dagar i veckan eller så.

Men jag skulle ju vilja veta.

Så jag har surfat runt på Livsmedelsverkets webb. Och jag hittar inte det jag söker. Visst, jag kan hitta hur många energiprocent som bör komma från protein. Jag kan hitta vad olika åldergrupper bör äta i energimängd per dag. Och jag kan hitta näringstabellerna där man får veta för varje födoämne vad det innehåller. Men jag tycker inte det känns rimligt att sitta och räkna och räkna och räkna. Det är inte så exakt jag vill ha heller. Jag vill veta på ett ungefär: Hur mycket kött behövs det per dag till en 3-åring respektive en 8-åring? Hur mycket mostvarar det i bönor/linser/liknande? Kan jag ersätta en dags kött med ett ägg? Och så vidare. Och kan jag anta att om de ätit rimliga mängder kött i skolan/på dagis så behöver de egentligen inget riktigt proteintillskott på kvällen, utan klarar sig på en grönsaksrätt utan bönor och linser?

Jag skulle också vilja veta hur viktigt det är att sprida ut proteinet jämt över veckan. Om jag vet att barnen stoppat i sig mer kött än de behöver en dag, är det då okej att de får betydligt mindre protein några dagar senare?

Det är sånt jag funderar på. Jag försöker se till att bli påläst. Men uppenbarligen letar jag info på fel sätt eller på fel ställe.

Klassisk skönhet och tidlösa ideal…?

En kompis tipsade mig om den här bilden, apropå den pågående håriarmhålornadebatten.

Sophia-Loren-227x300

En klassisk skönhet. Eller?

Men uppenbarligen finns det många som skulle tycka hon var äcklig, det finns män som säger att om det var deras flickvän så skulle de slå henne, det finns de som skulle önska henne död, och massor med människor som skulle säga att ingen skulle vilja ha sex med henne.

Bara för det där håret.

Märkligt, tycker jag.

Om du inte hört det redan, tycker jag du ska lyssna på Tankesmedjans kartläggning.

(Bilden lånad från http://kuriosapaviljongen.blogspot.se)

Köp honung!

Honung är viktig. Ekologisk honung är ännu viktigare. Och allra helst ska den, för mig som skåning, vara från Skåne.

Varför honung är viktig?

Därför att bin är viktiga. Bin pollinerar en massa växter. Bland annat grödor som är viktiga för människan. Som äpplen. Utan bin inga äpplen.

Jordbruksverket uppskattade år 2009 att det ekonomiska värdet av pollineringen av odlade grödor i Sverige är mellan 189 och 325 miljoner kronor. Utöver det tillkommer pollination av vilda växter, till exempel blåbär och hallon. Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter, och omkring 85 procent av pollineringen görs av honungsbin.

Det kallas ekosystemtjänster: tjänster som naturen ”bistår” oss med, och som i många fall är livsviktiga för oss. Men som vi oftast inte betalar något för. Snarast struntar vi ofta i att ta hänsyn till dem och riskerar att sabba dem.

Rent vatten är en annan ekosystemtjänst.

Antalet bin i världen minskar. Därför måste vi värna om bina.

Både vilda och tama bin mår bättre utan gifter, och pollineringen blir bättre vid ekologisk odling.

Och ja, i det kritiska läget som råder så är det viktigt att gynna alla bin. Biodlarna – de som håller tama bin – behöver ha betalt för sitt arbete. Och det får de genom att vi köper honungen.

En annan variant är att adoptera ett bi.

I-landsproblem

”I-landsproblem.”

Ett vanligt nedvärderande ”argument” för att problemet man tagit upp, påtalat, försöker lösa, inte är värt att ödsla tid på. Underförstått: det finns mycket värre problem, som till exempel att folk dör av svält någon annanstans i världen.

Ja. Det finns folk som dör av svält, och av sjukdomar som är lätta att bota. Och en massa andra hemska saker.

Att jag engagerar mig i ”små” saker, som personliga pronomen, nätmobbing mot dem som vågar avvika och sopsortering betyder inte att jag inte engagerar mig i stora frågor. Herregud, jag försöker ju rädda världen också!

(Fast det får man ju inte heller göra. Det är patetiskt istället, att man tror att man är så viktig att man kan göra skillnad på riktigt.)

Men visst, just världssvälten försöker jag inte göra något åt. I alla fall inte i det korta perspektivet. Däremot på lite längre sikt, kopplat till hållbar utveckling och planetary boundaries och sånt. Sopsortering är ju för övrigt en fråga om att försöka sluta kretslopp och få planetens resurser att räcka. Både stort och litet alltså.

Så är det ju för övrigt ofta. Det stora och det lilla hänger samman. Är delar av samma problem, eller symptom på samma systemfel. Att arbeta för att förändra de små sakerna innebär att vi tar små små steg i rätt riktning. Att åstadkomma små förändringar i Sverige innebär att vi fortsätter att vara ett föregångsland. Att vi har kommit långt innebär inte att vi ska skita i att bli bättre.

Om jag inte engagerade mig i det jag tycker är fel i min närhet, så skulle jag faktiskt ha svårt att engagera mig i ”stora” frågor. Att trycka undan det jag har på hjärtat i vardagen skulle innebära att jag skulle behöva trycka undan en ganka stor del av mig själv. Då skulle jag ha svårt att släppa fram de stora problemen. Dessutom skulle jag må sämre och därför inte ha lika mycket energi till andra intressen. Att jag engagerar mig är faktiskt ett hälsotecken.

Efterlysning: Bra vegorecept!

Jag behöver lite input. Jag har ju skrivit en del tidigare om att jag gärna vill laga och äta mer vegetariskt – men det är ju inte alltid så lätt, med tanke på att barnen inte är särskilt glada för bönor och linser. Eller ja, i alla fall inte sådana som varit torkade och sedan (blötlagts och) kokats. Och själv gillar jag inte smält ost. Det minskar ju mängden möjliga recept en hel del. Grönsaker går allmänhet bra – med vissa specifika undantag. Men bara grönsaker blir ju ingen fullvärdig måltid till växande barn…

Så: ni som sitter på bra vegetariska recept som uppskattas av barn: skriv ner dem här! Kanske kan vi hitta ngra nya uppslag att använda :-)