Vårbruk

Tagit upp de sista av fjolårets gula lökar, vitlökar och purjolökar.

Ryckt upp fjolårsståndare av rädisor, rädisbaljor, diverse kålsorter, ärtor m.m.

Flyttat de sista levande grönkålarna till en kruka (för snygga för att slängas).

Grävt upp de envisa jordgubbsplantorna som kom upp ifjol trots att vi kört jordfräsen.

Burit en massa pinnar och grenar av det som klippts av häckar under våren hittills och som blivit liggande kvar i trädgården på diverse ställen. (Finns fortfarande flera högar kvar.)

Flyttat diverse annat skräp.

Försökt skaffa en överblick över alla fröer som ska i jorden, alla lökar, knölar och uppdrivna plantor – när de ska, i var de ska i, etc – under ständigt bablande av barn om annat.

Kört jordfräs på ena delen av fjolårsträdgårdslandet. (Jättekönsstereotypt: min man kör jordfräsen. Miljöelände: den är bensindriven.) Krattat ogräs. Fräst igen. Krattat igen. Öst på kogödsel. Fräst igen.

Fräst upp andra delen av fjolårslandet. Krattat, fräst, krattat, gödslat, fräst.

Räfsat fjolårsgräs på delar av resten av det som någon gång (förhoppningsvis i år) också ska bli trädgårdsland. Samlat buxbomspinnar som legat kvar där sedan klippning ifjol. (Det är en dålig sak: efter så lång tid faller bladen av.

Klippt bort gräs runt de stackars kämpande vinbärsbuskarna vi satte för många år sedan, och samma runt de få hallon som är kvar och runt krusbärsbuskarna.

Grävt upp de pingstliljor som inte fattade att vi grävde upp dem och kört jordfräs över dem för länge sedan.

Räfsat mer. Och mer. Och mer.

Satt potatis.

Lite trött.