Om miljöbilar – svar på en kommentar

Jag fick en kommentar på inlägget om bilar och lån, från en Daniel:

Att köpa nyare dyra bilar är miljövidrigt när det finns så många gamla fullt fungerande bilar som skrotas i onödan.

Hade du varit rationell i ditt ”miljötänk” så hade du köpt en gammal billig bil (högst 4000 kronor) samt en cykel istället, samt anpassat ditt liv till att klara dig utan bil i allt annat än undantagsfall. Du hade då under ditt resterande livs samlade transporter förbrukat en bråkdel av de naturresurser som går till spillo när en ny bil tillverkas och en gammal omodern, men fullt fungerande bil, skrotas.

Och jag tycker det här är så pass viktigt, att jag lägger mitt svar på kommentaren här:

Nej, att köra gamla bilar är inte det rationella ur miljöhänseende. De drar mer bränsle, släpper ut större mängder av miljö- och hälsofarliga ämnen och kan inte köras på förnybara bränslen.

Dessutom finns det fler aspekter än bara utsläppen av just vår bil. Jag vill se en övergång till mer produktion och användning av biogas. Biogasen är ett förnybart bränsle, som till stor del kan tillverkas av till exempel av restprodukter från lantbruket och andra typer av organiskt avfall. Produktionen innebär dessutom minskade utsläpp av metan: genom att låta det organiska avfallet rötas under kontrollerade former så tar man tillvara metanet och använder som energikälla (biogas), istället för att släppa ut släppa ut metanet i atmosfären (metan är ju en värre växthusgas än koldioxid). Det pågår dessutom försöksverksamhet där man tar till vara tång till biogasrötning – på det sättet får man bort lite näring ur det övergödda havet.

Men för att biogasproduktionen ska ta fart så behövs det avsättning för den producerade biogasen. Och då behövs det folk som har gasbilar. Det är det bekanta hönan och ägget-fenomenet: något måste komma först, bilen eller gasen. Någon måste våga börja, typ.

Och om vi ska kunna få en fossilbränslefri fordonsflotta till 2030 (eller hur det nu är regeringens mål är formulerat – jag minns inte på rak arm) så kan vi inte vänta och först köra slut på alla gamla bilar. Om alla som bryr sig om miljön låter bli att köpa bil, och alla som skiter i miljön fortsätter köpa törstiga bensinbilar, så drivs inte utvecklingen framåt. (Samma resonemang tror jag jag utvecklat vad gäller kläder – om alla som bryr sig om miljön köper second hand så blir det ju ingen som köper ekobomull, och då finns det ingen marknad för det.)

Vad gäller att skaffa en cykel och anpassa mitt liv till att klara mig utan bil: Tja, jag är inte en miljöfanatiker. Jag gör andra avvägningar i mitt liv också. Jag (vi) har valt att bo på ett ställe där vi trivs och mår bra. Och för att vi ska kunna ha ett hyfsat drägligt liv här, utan att all tid ska försvinna till att förflytta barnen till och från skola och dagis, så har vi valt att använda bilen till det. Liksom till att få hem saker till husrenoveringen. Så nej, vi har inte valt den extrema variant som innebär ingen bilkörning. På morgonen skjutsar vi barnen till skola och dagis kör vi in till centralorten, ställer bilen och tar tåget till våra jobb.

Jag vill också gärna hänvisa till det här inlägget: http://www.sanneskriver.se/2011/05/27/extremism-igen/