Monthly Archives: april 2012

Extra fin kallpressad jungfrulig

Vi använder en hel del matolja i matlagningen.

I möjligaste mån vill jag ju ha ekologiska varor. Men det innebär ett problem i det här sammanhanget. De ekooljor som finns att tillgå i affärerna är oljor av fin kvalitet. Extra virgin och kallpressade.

Det är ju trevligt och bra. Jag vill ju inte gärna ha kemiskt extraherad olja*.

Men samtidigt så vill jag inte alltid ha olja med påtaglig smak. Olivolja är gott men det finns tillfällen när även jag föredrar en smakfattig olja. Och nej, då är ju knappast kallpressad rapsolja ett alternativ – den är mycket smakstarkare och mer svåranvänd än olivolja.

Så då blir det ”sunkolja” istället, alltså något billigt ickeekologiskt ickekallpressat. Ofta rapsolja.

Helst vill jag ju ha en smakfattig ekoolja. Och den skulle ju gärna vara lite billigare än finoljorna.

Halvbillig osmakande ekomatolja – finns det?

__________________

* ”kemiskt extraherad olja”:

De flesta vegetabiliska oljor utvinns genom att oljan pressas ur fröet, ibland under uppvärmning till cirka 90 grader. Detta innebär en viss risk för bildning av stekytemutagener och PAH.

För vissa oljefröer görs en kompletterande extraktion med lösningsmedel. Det är tillåtet att använda extraktionsbensin (hexan) för utvinning av fett ur oljefröer. Resthalten av lösningsmedel i oljan får vara högst 1 mg/kg (SLV FS 1993:17). Gränsvärdet baseras på en toxikologisk utvärdering av EU:s vetenskapliga råd. Det finns inga krav på att man på förpackningen ska uppge om den innehåller lösningsmedelsextraherad råvara. Däremot ska det uppges om fettet är härdat. Lösningsmedel används i vid behov för att rena råvaran från föroreningar och naturligt förekommande smak- och luktämnen. De enskilda tillverkarna kan ge närmare information.

Från Livsmedelsverket.

Ibland är det tröttsamt att vilja välja det bästa

Ja, jag är ju sådan: jag vill ha det bästa. Bästa kvalitet, bästa miljöval, bästa framställande, bästa val ur alla andra hänseenden, typ.

Ibland är det tröttsamt.

Vi behöver nya sommardäck. De gamla är helt slut. Och det börjar verkligen bli dags att byta från vinterdäck (även om våra vinterdäck inte är dubbdäck).

Det finns ett märke som är Svanenmärkt: Goodyear.

Men Goodyear får inte bäst i test hos Råd & Rön. De får visserligen bra resultat, men inte bäst. Continentals EcoContact får bättre både totalt och på bland annat bränsleförbrukning och verkar egentligen inte sämre ur miljöhänseende.

Men så ska man ju förstås få fatt i däcken någonstans inom närområdet… det gör inte saken lättare. Och miljöalternativet hos den lokala däckfirman finns inte med hos Råd&Rön och är inte miljömärkt.

Det är ungefär så där det är jämt. Som med mat. Det där valet mellan att flänga runt mellan mataffärer inom fem mils radie för att köpa olika saker på olika ställen och planera sitt liv efter det för att samtidigt inte behöva köra långa sträckor utan ta det när man ändå passerar av ena eller andra anledningen – eller att köpa allt i närmsta affären och köpa det de har (vilket mestadels inte är miljömärkt eller ekologiskt).

För Naturskyddsföreningen, det svåra med att välja miljösmart mat är ju inte att välja när jag står i affären och det faktiskt finns ett ekologiskt alternativ. Det svåra är ju när det inte gör det. Då ska jag ta ställning:

  • ska jag köpa nåt annat?
  • ska jag vänta med att köpa tills jag är någonstans där det finns ekologiskt?
  • hur länge är det i så fall värt att vänta? Hur länge kan jag vänta (beroende på vad det är)?
  • kan jag vara säker på att affären som förra veckan hade ekologiskt smör/ekologiska äpplen har det den här veckan? (Svar: nej, det kan jag inte)
  • ska jag hastigt och lustigt ändra matplaner? Det vill säga ska jag i alla givna situationer ha en plan B, en plan C och så vidare – eller ska jag köpa det som finns att tillgå

Och så vidare…

Sa jag att mitt huvud ibland sprängs? ;-)

På taffel.se kan du vinna fem kg skånsk sparris

Taffel.se har en sparristävling:

Primörernas primör är redo att skördas. Men hur ska den tillagas? Kanske är det just du som bäst besvarar den frågan genom att skapa Årets sparrisrätt 2012. I så fall kan fem kilo ljuvlig nyskördad skånsk sparris bli din. Tävla med Taffel.se och Österlen Sparris!

Jag skulle förstås jättegärna vinna. Sparris är vansinnigt gott. Svensk sparris är ännu godare – och dessutom vill jag förstås helst ha svensk sparris av miljöskäl (betydligt bättre än att transportera hit den från Sydamerika).

Men, det är bara ett krux: för att tävla ska man bidra med sitt bästa sparris-recept.

Där faller det.

För med sparris tycker jag att det är så att ju enklare desto bättre. Det vill säga, jag vill inte göra något som ens kan kallas för recept.

Jag vill dela mina sparrisar i sisådär trecentimetersbitar, fräsa dem i en god olivolja med lite franskt havssalt och kanske lite vitlök.

För att inte vara alltför hungrig efter måltiden brukar jag dryga ut med något. Till exempel låter jag lite skivade färska champinjoner fräsa med. Eller möjligen lite bacon. Och så serverar jag kanske lite pasta till. Som sagt var, för att bli mätt.

Men det är sparrisbitarna jag sitter och njuter av. Helst skulle jag ju äta just bara sparrisen :-)

Nå, för er andra, som kanske har något värt att kallas recept och som vill vinna massor med sparris, så finns tävlingen här.

Jag är sjuk

Ont i halsen. Ont i kroppen. Snorig. Orkeslös.

Täcket luktar svett. Inte den illaluktande sorten utan mer den hemtama, inbodda. Det stör mig inte utan känns tvärtom bra.

Och jag är glad att ha en tillvaro där det är okej att vara sjuk. Att jag kan stanna hemma och krya på mig. Att det finns ekonomiska trygghetssystem som gör att jag kan. Att jag har en anställning, vilket innebär att jag ingår i trygghetssystemen. Att jag har en arbetssituation där det i praktiken funkar att vara sjuk och borta. Att jag inte behöver kämpa, bita ihop, klara ut trots att hela kroppen protesterar och hjärnan vägrar samarbeta.

Det är helt okej (även om det ju inte är trevligt) att vara lite lagom sjuk när man har lyxen av att faktiskt kunna få vara just det.

Nu ska vårt matavfall äntligen bli till biogas!

I ett antal år – nästan ända sedan vi flyttade hit – har vi haft varmkompost för vårt matavfall. Men nu, äntligen, ska kommunen börja samla in vårt matavfall. Det insamlade ska rötas till biogas – det vill säga bilbränsle :-) – och rötresten blir jordförbättringsmedel.

Alltså: istället för att matavfallet står och bildar klimatfarlig metangas bakom uthuset (och bildar trevlig kompost till vårt trädgårdsland) så ska metangasen bildas under kontrollerade former och tas tillvara.

Vinster:

  • Förnybart drivmedel
  • Minskad klimatpåverkan
  • Resurshushållning
  • Kompost till någon annan

Förluster:

  • Kompostjorden vi missar
  • Ny kostnad, eftersom vi ju tidigare inte alls lämnat iväg matavfallet men nu får betala en extra soptunna plus en avgift per kg matavfall.

Totalt: absolut en rejäl vinst! :-)

(Än så länge är det lite oklart vad som kommer att hända med vår rostfria hink. Men vi kommer säkert att fortsätta lägga saker i komposten ibland…)