Monthly Archives: maj 2012

Åt reklamlunch

På Malmö central står det ibland Metro-utdelare ute på centralplan. Och ibland delar de dessutom ut reklamprylar och smakprov.

Jag brukar tänka mig för både en och två gånger innan jag tar emot reklamsaker. Men den här gången delade de ut en hel (mnja, halv kanske) lunch till var och en. En ny fryst pastasallad från Findus. Och jag tog faktiskt emot.

Så här kommer en recension av Findus pastasallad med ärtpesto: Den var god men ack så liten!

Jag är inte mycket för färdiga frysta luncher. Men det jag tycker är positivt med Findus nya serie Dagens lilla är:

  • Två av de fyra varianterna är vegetariska (den jag fick är den ena). Jag tror att trevliga vegetariska lunchalternativ av frystyp är ganska sällsynta. Och om fler människor ska äta mer vegetariskt för miljöns skull så är ju detta ett steg.
  • Ärtorna i ärtpeston är klimatcertifierade enligt den medföljande reklamlappen, och en annan sallad innehåller kravmärkta norska räkor. Det är bra att de vågar lyfta fram de små miljömässiga fördelarna:

Majoriteten av konsumenterna i Sverige vill att företagen ska ge mer information om produkters miljöpåverkan. De tycker också att det är okej att ett företag berättar om sitt miljöarbete, även om det inte är miljömässigt perfekt, så länge det är ärligt och inte överdriver sina insatser.

Däremot skulle jag förstås gärna ha mer information. Varifrån kommer sockerärtorna – är de hitflugna? Hur mycket transporter görr under tillverkningen av en dylik pastasallad? Och så vidare.

Men för dem som brukar köpa denna sorts luncher så är ju detta ett förbättrat alternativ.

Om mage

Apropå allt skrivande om kroppar för tillfället (Nina, Lady Dahmer och listoplisto får exemplifiera) , så stör jag mig på min mage – som är större än den borde – av två anledningar:

  1. Det händer fortfarande att folk tror jag är gravid – och jag kan förstå att de tror det. Ska jag ha mer hull än jag hade förr så vill jag att det ska sitta på ett sätt som inte får folk att spekulera i graviditeter.
  2. Det som sitter där på magen är inte hälsosamt. Jag vill inte få diabetes eller andra sjukdomar.

I övrigt är ämnet ganska ointressant. För den som ändå vill läsa mer jag skrivit i ämnet kroppen kan till exempel läsa här.

E.on och 100koll: När det går bra med energibesparandet förlorar man äppelträden

Jag fortsätter att gå in på experimentet.eon.se då och då, för att kolla hur det går för oss i Grannfejden.

Varje gång har vi klumpats ihop med nya grannar att jämföra oss med. Så var det väl inte menat?

Nu har vårt hus vuxit ännu mer än sist jag skrev. Flera av de andra husen som fanns med idag (och om alltså inte är samma som tidigare – det är inte möjligt med ett sådant uppryck) ligger oss i hasorna, men eftersom de inte lyckats riktigt lika bra så har deras hus inte vuxit lika mycket. Därför finns det mer kvar av deras trädgård, och de har fått äppelträd.

Vi har alltså fått mer bostadsyta (som vi inte behöver och inte vill ha och som bara är sämre för miljön), och de som lyckas sämre har fått äppelträd, som är vackra och ger något användbart.

Jag tycker det är en skitkass motivation. Men den ligger ju ganska väl i linje med det jag beskrev innan idag.

”Förbjud försäljning av begagnade saker!”

… och vill man läsa mer galenskap i Aftonbladet, så kan man läsa om att spelutgivarna vill förbjuda försäljning av begagnade spel.

Så urbota korkat.

Då får vi väl förbjuda försäljning av begagnade

  • bilar
  • böcker
  • skivor
  • möbler
  • hus
  • leksaker
  • kläder

– ja. listan kan självklart göras precis hur lång som helst.

Idioter.

Resursslöseri. Konsumtionshets. Nä, jag orkar inte utveckla mer. Ni fattar.

Spara gärna energi och pengar men lägg det inte på miljöförstörande resor

I Aftonbladet kan man idag läsa reportaget ”Så får vi råd med drömsemestern”.

En månad i Thailand, två veckor i Grekland. Den årliga svenska familjeresan utomlands har nästan blivit ett måste. Men 20 procent av oss kommer inte i väg alls. För hur får man råd att ta med hela familjen till Kanarieöarna när ekonomin är tajt?

Svaret: Prioritering och planering.

I artikeln radas familjens spartips upp. Det handlar om klassiska energispartips

  • Tvättar, diskar och torktumlar endast fulla maskiner.
  • Torktumlar bara handdukar, sängkläder och underkläder.
  • Släcker lampor i alla rum där vi inte vistas.
  • Inga standbylägen på tv eller dator.

men också självklara saker i övrigt för den som är van att hålla i pengarna, till exempel

  • Har endast grundutbud på boxerpaketet och en tv.
  • Veckohandlar mat i prisvärda mataffärer.
  • Köper sällan läsk eller snabbmat.

I huvudsak normala vettiga saker alltså.

Men förtjänsten av detta använder de till resor som går långt bort, med allt vad det innebär av miljöproblem. Och en gissning är att deras sparande också innebär att de i mindre utsträckning handlar ekologisk mat och gör andra miljöval.

Och Aftonbladets artikel är en del i normaliserandet av detta. De bidrar till att göra den här sortens resor och prioriteringar till det normala, det förväntade.

Att vistas i solen när solen är farlig och solskydden är farligare

Solen ska man akta sig för. UV-strålningen skadar vårt DNA, och att bränna sig ökar risken för hudcancer och vissa andra cancerformer – cancerformer som ökar på grund av att människor vistas i solen utan att skydda sig. Speciellt känsliga för solen är små barn, som alltså bör skyddas extra noga. Långärmat, solhatt och egentligen inte alls vistas i solen är det som gäller; det vet nog varenda förälder som lyssnat på BVC:s info och råd.

De flesta föräldrar vet också att det där är ju fint i teorin, men i praktiken omöjligt. Vilket barn sitter snällt stilla i solen hela dagarna hela sommaren? (Ja, utom om de, när de blir större, sitter inomhus och spelar dataspel hela dagarna. Knappast önskvärt det heller…) Vilket barn går frivilligt med på långärmat, långbenat och solhatt när man är på stranden för att bada? Och vilken förälder vill tvinga sitt barn att gå omkring i den sortens utstyrsel?

Om man aldrig ska få njuta av solen och vinden mot sin bara hud, faller inte ganska mycket av det härliga med sommaren då?

Jaha, men solskyddskräm då? Ja, när vår äldste var liten fick vi lära oss hur viktigt det var med solskyddskräm. Budskapet var, kort sammanfattat, mycket och alltid, så fort barnet fyllt ett år. (Innan dess förväntades man alltså kunna hålla barnet borta från solen helt…)

Först kom larmen om att de kemiska solskyddspreparaten har hormonpåverkande effekter. Alltså skulle man, om man var rädd om sina barn, välja fysikaliska skydd. Alltså sådana som reflekterar solen. Zink och titandioxid.

Sedan sa man att zink hade andra otrevliga effekter. Man skulle bara använda titandioxid.

Sedan meddelades att många av de fysikaliska skydden innehåller nanopartiklar av de aktiva ämnena. De kan alltså tränga in i huden och, läskigare, in i hjärnan. Och där är de inte alls bra att ha. Problemet var att ingen kunde svara på VILKA av solskyddskrämerna som innehöll nanopartiklar.

Nu sägs det att apoteken ska ha listor och att man ska kunna fråga.

Och så sägs det återigen att det bästa är att hålla sig till långärmat och skugga. Som ju som sagt var är en praktisk omöjlighet.

Hur man än vänder sig har man faran i nyllet och ändan bak. Det sorgligaste är ju att allt detta förtar glädjen med solen. Hur mycket man än försöker tänka och göra rätt så finns det inget sätt att göra rätt. Bara olika sorters dåligt samvete att välja på.

Jag försöker hålla mig till sunda förnuftet. Långärmat och solhatt om det funkar, åtminstone delar av dagen om man ska vara ute mycket och det är ordentligt soligt. Och samtidigt någon sorts tillit till att kroppen klarar att hantera sol om man ger den en chans till långsam tillvänjning. För ja, människan har överlevt tidigare. Och visst, ozonskiktet är sämre än det varit (även om det går åt rätt håll igen), men ändå… Men lite solkräm i vissa situationer, när det är långa dagar i solen eller extra utsatta områden.

För övrigt får jag alltid en känsla av att när man tar upp faran med att vistas i solen på nyheter eller i media, så handlar det om människor som vistas i solen på ett annat sätt än jag. Det verkar rikta sig till människor som reser på semester för att ligga i solen, som pressar på stranden, som jobbar på att bli solbrända. Men det kanske bara är jag som tror att det riktar sig till dem?

Själv vistas jag ju i solen när jag är ute i trädgården. Och det är jag ju inte bara dagar när solen gassar utan även molniga dagar. Och inte heller är det något jag börjar med nu i maj, utan det är en successiv tillvänjning från i februari-mars. Inte heller slänger jag plötsligt av mig alla kläder, utan oftast har jag ”normala” kläder på mig – och ”normalt” blir långsamt mindre ju längre våren framskrider.

Maj vare välkommen

Jag vet. Första maj är demonstrationernas dag. En möjlighet att visa vad man tycker i viktiga politiska frågor.

Inte en suck i helvetet att jag skulle ge mig ut och demonstrera på första maj.

Även om vi nu bortser från att jag inte kommer från en familj där man demonstrerat på första maj (eller alls)…

Det är vår. (Till och med sommar i delar av Skåne, enligt SMHI:s definition.) Naturen är som allra allra vackrast nu. Och det finns hur mycket om helst att göra i trädgården. (Saker jag vill göra – inte måsten.) Tiden räcker inte till, jag vill både hinna njuta och göra. De lediga dagarna är alldeles för få (oavsett hur många de skulle vara så är de för få.)

Det vore helt enkelt vansinnigt att slösa bort dagen på sånt som demonstrationer. Jag har inte tid att offra det som gör livet värt att leva.

Kanske är det beräkning från dem som en gång valde första maj till demonstrationsdag?

För den här tiden på året, dagarna runt först maj, har ”alltid” varit viktiga för dem som lever av det jorden ger. Betessläpp. Odling. Fruktbarhet och våreldar. (Hmm.. plötsligt blir jag sugen på att läsa om Lövhäxan.)

Jag älskar de där eldarna. Under stora delar av min uppväxt var det närmsta majbålet på en udde vid havet. Det är något magiskt med stora eldar, och det förstärks av det stora havet.

Men majbålet eller valborgsmässoelden fyller andra funktioner också: en social samvaro. Den poängen är väldigt tydlig när vi nu som föräldrar och ganska nyinflyttade i bygden besöker byns majbrasa. Ungarna tumlar runt med sina kompisar och vi hejar på de människor vi känner och känner att vi faktiskt har en samhörighet med de andra människorna i trakten. Att vi rotat oss. Scouterna säljer korv med bröd och kören sjunger.

(För övrigt förvånas jag väldeliga över gårdagens ”nyhet” om miljöfaran med att elda skräp i majbrasan. Ursäkta, det där var ingen nyhet ens när jag var liten – det vet väl varenda unge vad man ska och inte ska elda upp? Nej, tydligen inte, annars hade de väl inte tagit upp det. Ungfär som med sommarkatter – att man inte ska skaffa det – som ju också varit en återkommande nyhet åtminstone hela mitt liv. Också en ”hur dum får man va?”-nyhet.)

Nå. Brasa igår (för dåligt packad, så de fick inte ordentligt fyr på den).

Igår körde vi också upp en ”ny” del till trädgårdslandet, en del som inte varit brukad. Dessutom planterade jag om oändliga mängder tomater och annat, ställde ut tomater på glasverandan, planterade ut majs samt åttaåringens pumpor. Idag har jag sått lin, honungsfaecelia, solrosor och ringblommor i den nya delen av trädgårdslandet. Där ska dessutom sås bönor, ärtor och en del annat. Störbönor har jag satt på förkultivering härinne.

Sedan tog vi lite ledigt och åkte ut i skogen och fikade. Bokarna har börjat slå ut, och bokskogen är som allra vackrast nu, med den skira grönskan.

Maj, vare välkommen!