Ångesthantering

Det finns inget annat än ångest som kan få mig att ställa mig och tvätta håret vid halv tolv på natten.

Det finns inget annat än ångest som kan få mig att för första gången kan få mig att fundera på om man faktiskt borde satsa på nån sorts moderna klickgolv eller liknande i vardagsrummet och studion (de två stora återstående ställen där vi borde dra bort gamla mattor – men där vi INTE har dåliga bjälkar som gör att vi måste bryta upp alltsammans och börja ”från början”), istället för att ”göra rätt”.

Men jag vill ändå påpeka att jag hanterar det här. Ja, jag känner lite lite lätt av något som skulle kunna vara den rökiga (?) känslan jag ibland får i halsen när ångesten slår till med kraft (eller så är det bara dammet, eller känslan av dammet). Men jag HANTERAR. Jag finns och är och ligger inte med totalpanik, utan resonerar och hanterar och lever med. Gillar inte, men hanterar. Skärmar inte av och stänger av utan fortsätter vara.

Ja, det är faktiskt en väsentlig skillnad.