Apropå kyckling: I söndags gjorde vi faktiskt kycklinggryta – vi äter annars inte särskilt mycket kyckling överlag, men vi hade någon påse kycklingben i frysen sedan en fest tidigare i somras. Så jag slängde ihop en gryta med kycklingben och thaicurry och lite hemodlade grönsaker och så där, och kokte (ekologiskt rå-)ris till. Och så blev det rester, som det ju ibland bli. Inget kvar av kycklingen, egentligen, men en hel del av den goda såsen, och en del ris.
Så i måndags gjorde jag soppa. Morötter, paprika, blomkål, champinjoner. Och så grytsåsresten och riset.
”Ska vi ha nåt kött i?” frågade åttaåringen.
”Nä, jag tänkte inte det. Det får räcka med det som finns kvar av kyckling i buljongen.”
Åttaåringen funderade sedan en stund. ”Kan man ha linser i det här?”
Då ska man alltså komma ihåg att inget av barnen gillar linser. Men mycket pratande om miljöaspekter på att välja vegetariskt från min sida har uppenbarligen landat.
”Ja, det kan man”, svarade jag.
”Då tycker jag vi kan ta i lite linser. Typ en matsked eller så. Då märks det nästan inte ändå.”
*stolt* Han inser uppenbarligen också att det finns en poäng med att sakta försöka vänja sig :-)
Men nej, helvegetariskt blev det ju som sagt var ändå inte. För vi såg till att anvnda en fjantigt liten rest på ett vettigt sätt, som smakrik bas till en soppa. Det är så jag ser på saken, att det totala är viktigare än principen. Hellre använda det man har än att köra Köttfri måndag.