I förra veckan kom det en bilaga med morgontidningen: ”40 år med Malmö Airport”. (Ja, alltså en sådan där bilaga som egentligen är en enda stor annons, typ.) Första uppslaget har en artikel om

Framtidens flygplats. Var landar vi om 40 år?

Försök bortse från den överfyndiga (?) rubriken. Ingressen låter så här:

I framtiden blir det helt annorlunda att resa. Forskare och omvärldsanalytiker har redan en ganska klar bild av hur morgondagens flygplats skulle kunna se ut och fungera. Och om vi tycker att det har förändrats mycket sedan Malmö Airport öppnade för 40 år sedan så kommer det att hända ännu mer de kommande 40 åren.

I texten som följer spekuleras det sedan om vad fra,tiden kan komma att innebära för förändringar. Som ”elektronisk identifikation, kanske i form av ett microchip i ett kort eler en telefon”, om att minimera den tid planen tillbringar på flygplatsen, en flygplats helt utan köer och väntetider, och kortade restider, så att man kan nå i princip hela världen på samma tid som man idag kan flyga till Kanarieöarna.

I förbigående nämns att framtidens flygplan ska drivas på förnybara bränslen.

Men i övrigt är inte miljön med. Inga tankar om behov av ändrad livsstil, minskat resande. Det är bara fortsatt utveckling och tillväxt, mer, längre, snabbare. Det är vad Malmö Airport tror om år 2052.

Det är inte vad jag tror.

Idag kom en glassig fyrfärgsbilaga i blankt papper med tidningen. Den såg ut som en reklambilaga från något charterbolag. Men det var en riktig bilaga från Sydsvenskan själva, med artiklar av tidningens skribenter. Resor Hösten 2012. Fast den skulle lika gärna kunna vara gjord av flygbolagen, för i princip hela bilagan går ut på att få oss att resa långt iväg med flyg. Helst så mycket och så ofta som möjligt. Jag behöver väl knappast säga att miljökonsekvenserna av resorna inte är i fokus? Om de nu alls nämns – jag lyckas inte hitta något, men visst, jag har inte lusläst. Jag hittar i alla fall utan problem ordet klimat: Det är i en annons för ett reseföretag, som skriver att ett resmål har ”världens bästa klimat”…

Hösten 2012 försöker dagstidningen fortfarande övertyga oss om att resa långt bort och hitta de ännu inte sönderexploaterade platserna på jorden.

År 2052 tror Malmö Airport att vi fortfarande reser ännu längre och snabbare och mer.

I december i år kommer en bok om år 2038, ”På spaning efter den tid som nalkas”, från Trivector, som jobbar med bland annat trafik, transporter och miljö. Jag undrar om deras framtidsbild ser likadan ut som Malmö Airports?