Idag har jag fortsatt gipsputsandet av väggar. Inte så jätteinspirerande idag. Har ägnat en del av tiden åt en smal kant allra längst upp mot taklisten: platsen där det tidigare suttit en elledning, som nu tagits bort, vilket innebär en spackelkant och ovanför den bar grov (kalk-?)puts utan tapet – och i denna kant mot taket brukar det rasa ut grus. Detta smala är dessutom för smalt för att kunna göra något vettigt åt med murarslev (ens den fingersmala), så jag har istället gjort det med fingrarna. Och det har ju sina nackdelar: dels får det fel form (rundat istället för platt), dels blir det ganska obekvämt när man lyckas få typ ett pappersskärsår på pekfingertoppen och sedan får gipsbruk i det lilla lilla såret. Inte skönt.
Nu är allt jag kan putsa i nuläget putsat. Ja, utom en del av nederkanten (bakom de för tillfället bortplockade listerna/socklarna i nederkant) av ytterväggen. Men där gjorde jag bara så långt som det blandade bruket räckte. För… ytterväggen vet vi fortfarande inte riktigt vad vi ska göra med… Vi har ju fått bort en hel del av tapetlagren på masoniten. Och ju mer vi fått bort desto värre ser det ut under. Det är ett lapptäcke av bitar av mer eller mindre buktande masonit, fastspikad med varierande typer av mer eller mindre rostiga spikar. Jag är väldigt orolig för hur det ser ut under. Men det är väl förmodligen ännu mer skäl att faktiskt ta tjuren vid hornen och plocka bort all den där masoniten… *fasa*
Muraren har vi inte hört mer av. Han skulle ju dyka upp någon dag när det regnade för mycket för utomhusarbete. Det var ett mycket effektivt sätt att få slut på regnandet, kan man säga.
Jag vill ha rummet klart i god tid innan jul. Sitta vid kaminen och dricka glögg i advent. Just nu känns det lite fjärran att lyckas med det…