Idag ryker (både bokstavligt och bildligt) masoniten i matrummet.
Ja, det sitter tapet bakom. Blommor och lodräta vågmönster i grupper, i rödblåbrun färgskala, på en mörkt oblekt bakgrund. En bård längst upp.(Kanske lägger upp bild senare. Vore skitkul om någon kunde datera!)
Tapeten sitter knappt fast i underlaget (som består av den råa putsen). Det lär bli ganska lätt att få loss i stora sjok, men vi låter den sitta i möjligaste mån tills dess att vi fått bort masoniten. Vi sparar ju en del sådant för att det är kul, men det brukar inte bli så bra bitar. Blir nog ovanligt bra. Undras om något museum är intresserat? Vem frågar man?
Det är bitvis rätt mycket hål i tapeten. Sådana där ”här har silverfiskarna käkat”-hål. Fast det finns andra sorters hål också. Hål efter spikar som hållit fast masoniten, förstås. Men också hål av spikar som sitter UNDER tapeten och som böjts in innan man tapetserade. Det vill säga helt uppenbart är den här tapeten trots allt inte det ursprungliga. Undras vad som suttit här innan…? Andra hål i tapeten beror på puts som rasar ut. På ett ställe sitter någon sorts metallbit fastspikad bakom tapeten – och bakom den sitter ett itet fragment av ytterligare någon sorts tapet.
Jag funderar över val av olika typ av spikar. Finns egentligen ingen logik. Svär över de spikar som faktiskt sitter ordentligt. Svär över vårt märkliga rörsystem till elementen som gör att det sitter rör på båda sidorna av fönstren, hela vägen från taket och ner – ett elände när man ska bända loss masoniten som är fastspikad där bakom. (Ja, masoniten har suttit längre än elementen.)
Det dammar och ryker och har sig.
Och ja, det är kul :-)