Monthly Archives: oktober 2012

När man river bort gamla tapetlager

Jag river tapet. Ska man tapetsera så måste man ju ta bort allt som sitter löst. Och även på ställen där det från början inte verkar vara mycket löst, så visar det sig att när man får loss en liten flik i någon ände, så fortsätter det och fortsätter och fortsätter.

På vissa ställen sitter det bara ett tapetlager – det senaste. På andra ställen är det tjockt, tjockt, nästan som en tunn masonitskiva, av bara tapetlager. Ibland lossnar bara några skikt, ibland skalas de av lager för lager (fast sällan i särskilt stora stycken), ibland får man liksom hela stela kakan på en gång.

Översta lagret är ljusgrå (fast med stråk av ljusblå, ljusgul, ljusrosa om man tittar nära) i sådan där smårutvävighetsmönster. tråktråk. Det som suttit synligt sedan 1970-talet (?). Under det kommer två lager av tapet med grå botten med diskret randaktigt vitt mönster på. Längre ner finns blommiga slingrande saker (sånt där som är från innan medaljongernas tid men när slingorna mellan blomsakerna ger medaljongiga mönster). Ännu längre ner något som nästan bara är oblektpappersfärgat med blommor av typen som nästan lika gärna kan vara bara blobbiga missfärgningar. Och allra längst ner/in en tapet som man liksom inte får se mycket av (eftersom lagret ovanpå är väl pålimmat), men som liksom har helt annan karaktär: pappret är mörkare oblekt, tunnare, jämnare – och med både konstigt mönster och färgskala. Visst, tunt rutmönster i rött med blåa blommor på låter kanske inte så konstigt, men tro mig, det är inte så vi är vana nuförtiden vid att tapeter ser ut :-) Men jo, vi såg liknande när vi rev tapeter i kontoret en gång i tiden också.

Under den kommunalgråa yttersta är det dessutom bitvis bredspacklat/gipsputsat. De verkar ha varit nitiska innan de satte upp tapeten på sjuttiotalet (?). Men nu lossnar alltså på många håll den tjocka tapetkakan inklusive mellanlager av spackel.

På lagret ovanpå det mest storblommiga hittar jag i en skarv att det står MADE IN SWEDEN :-)

Det känns bisarrt att stå och riva bort alla dessa tapeter. På ett sätt känns det bra. Rensa, få ordning så långt det går innan vi ska tapetsera igen. Göra så bra underarbete som möjligt. Stundtals kul, stundtals tröstlöst. Samtidigt känns det dumt at riva bort. Vi tar ju bort spåren av tidigare epoker! Men ja, i någon mån ”måste” det ju göras. Eller, det är i alla fall rimligt. Om vi ska göra det här på ett sätt som håller så behöver vi få bort mycket av det gamla. Dessutom kommer det att finnas kvar bitar av det här och var ändå.

Och så känns det lite dumt tt stå och riva bort det gamla för att sätta dit nytt, när vi lever i denna hysteriska konsumtionshysteri som håller på att ta knäcken på vår jord. Vi ska ju låta bli att skaffa nytt och istället klara oss med och nöja oss med det som fungerar. Och ur överlevnadshänseende så behöver vi ju inte nya tapeter. – Samtidigt har vi nöjt oss med de här tapeterna längre än de flesta skulle göra i Sverige idag. De var gamla och slitna redan när vi flyttade in för tio år sedan.

Fan, det är inte VI som ska ha dåligt samvete för att vi tapetserar om! Och det är inte vi som ska ha dåligt samvete för att vi river bort och inte bevarar det gamla.

Det är sånt jag tänker på när jag river bort gamla rödrosablommiga tapeter från masoniten som fladdrar lite lätt mot putsväggen. Kanske borde jag sova istället?

Hyllning till mina uppväxande barn

Passa på och njut av barnen när de är små! Den tiden går för snabbt, du kommer att ångra dig om du inte är med dem så mycket du nånsin kan när de är små. Och det är så kort tid de är små!

Saker som det ovanstående har folk sagt/skrivit till mig många gånger när mina barn varit bebisar eller riktigt små barn.

Men nej, jag uppskattade inte bebistiden även om det förstås fanns enstaka gyllene tillfällen. Och nej, jag tycker inte heller det är tråkigt att barnen växer upp.

Tvärtom.

Jag njuter av att se dem växa upp. Skaffa sig egna intressen. Utveckla personlighet och åsikter. Börja ta ansvar och utveckla sina talanger. Jag tycker om att se hur de tankar och principer vi utgått från i vårt föräldraskap, och de värderingar vi har, börjar färga av sig på dem, varit med och format dem – och samtidigt se den där essenssen av deras personlighet ligga där i botten, eller som en kärna, och liksom vara grunden för vem de ÄR. För de är ju sig själva. Vi påverkar förutsättningarna omkring dem – det är det föräldraskapet innebär – och det är en ära och ett ansvar, men i grunden är de sig själva, och det har vi liksom ingen bestämmanderätt över. Vi delar livet och vardagen med dem, men vi äger dem inte, de är sina egna.

Jag njuter av att åttaåringen kommer hem och talar om att han har fått en lapp i skolan som ska skrivas på – han talar om för oss, istället för att vi ska sköta kommunikationen med skolan över hans huvud. (Självklart ligger ansvaret hos oss att kolla sådant, men det är ett tydligt tecken på mognad att han själv kommer ihåg, talar om och ser poängen.) Jag njuter av att han själv kommer ihåg vilka dagar han ska ha gympakläder med sig (även om vi påminner ifall han skulle glömma), och hänger upp dem när han kommer hem från skolan. Han kommer själv ganska ofta ihåg att han ska ta med frukt, att han ska öva på flöjten och göra läsläxan. Och det händer att han frågar om diskmaskinen är körd (det är hans uppgift att plocka ur den), suckar lite lätt men sedan ändå självmant börjar plocka ur den – utan att ens någon behöver be honom.

Han samlar pantburkar på skolgården och på väg till affären och går och pantar, och han beklagar sig över dem som skräpar ner :-) Var och varannan gång jag hämtar honom har han några burkar att ta med till affären.

Och när jag står i köket och syltar och saftar och lägger in, så blir han inspirerad. Han komponerar egna recept som han testar, och skriver sedan upp recepten (även om han tycker det är jobbigt att skriva).

Och fyraåringen, då? Ja, han är också ganska stor :-) För tillfället lider han dock ganska mycket av att vara lillebror. Han vill så gärna vara stor, och han är ju stor, men det finns alltid någon som är större. Han njöt väldeliga när storebror var på sin första övernattning med scouterna i helgen och fyraåringen liksom blev ensambarn för ett dygn. Då känns han också väldigt stor – men sedan kommer storebror hem igen, och då blir det liksom ännu jobbigare än vanligt. Han känner sig liten när storebror finns med, och det slår över och blir katastrof. (Både jag och min man är äldst i barnaskaran – ingen av oss har erfarenhet av att vara yngst – och det gör säkert knappast saken enklare att liksom vara den enda i familjen som vet hur det är att vara minst…) Så det gäller väl att jobba på att hitta tillfällen när han får känna sig stor, och göra saker med honom utan att storebror är med. För han är ju stor han också. Han är ju nästan så stor som storebror var när han blev storebror, och då var han ju verkligen stor. Och det är fyraåringen också.

Smidigt att handla på nätet

Vi handlar nuförtiden en hel del saker vi nätet. Grunden till det, åtminstone för min del, har främst varit utbudet. Jag har inte varit nöjd med utbudet hos de ”vanliga” affärerna – de har inte det jag efterfrågar – och därför har jag börjat leta på annat håll. Och då blir ju ”nätet” det självklara sättet att leta. Nätet ger små nischade butiker möjlighet att nå nischade kunder :-)

Ofta handlar det inte om några särskilt konstiga saker egentligen. Det kan till exempel vara barnkläder. Men, som jag skrivit om många gånger, de vanliga affärerna har ofta inte ett tillfredställande sortiment när det gäller exempelvis ekologiska kläder (om man inte är nöjd med att barnen går klädda i bara t-shirt och strumpor…). Och då har jag börjat leta, och hittat åtminstone en del av det jag söker på nätet.

I början tog det emot. Men när jag tagit mig över tröskeln insåg jag att det var ganska smidigt – och faktiskt har fler fördelar.

Till exempel kan jag göra mina prylinköp när som helst när det passar mig. Jag kan alltså sitta hemma och handla det jag/vi behöver klockan elva på kvällen, när barnen somnat, istället för att släpa runt två ointresserade barn på vår lediga tid på helgerna. Framför allt är det tacksamt att kunna göra ”förarbetet”, alltså det här med att jämföra produkter/springa runt i tre olika affärer och kolla vad som verkar vara bästa alternativet, utan att behöva släpa runt barnen. Även om jag väljer att sköta nätshoppandet dagtid, så kan barnen vara hemma och leka eller nåt annat under tiden.

Jag sparar in resorna. Det är positivt både vad gäller miljö (utsläpp etc), tid och pengar (bränsle eller liknande). Och visst, jag får åka in till byn för att hämta ut paketen (om de är för stora för att lämnas ut i brevlådan). Men det är betydligt kortare sträcka än att åka in till stan.  Posten sköts ju av affären i byn, så postärendena fixas när jag ändå har vägarna förbi. Och då gynnar jag ju dessutom den lokala servicen, som är så viktig att ha kvar i byn, sett i ett längre perspektiv – inte minst för att minska framtida transportbehov.

När det är dags att köpa till exempel julklappar så är det extra skönt att sköta det hemifrån. Man slipper hysterin tillsammans med en massa andra människor. Slipper rusa runt och leta efter saker som redan är slut överallt men kanske kanske finns på nästa ställe (på nätet får jag snabbt veta om produkten finns hemma eller inte).

Som om en bonus är det dessutom ibland (beroende på vad det handlar om för saker, förstås) billigare att handla på nätet. Och visst, frakten kostar, men det gör biltransporter också.

Ja, det finns förstås nackdelar också, kantänka :-) Vad gäller vissa saker vill jag se på riktigt och känna på. Då lämpar sig inte näthandel.

Och man skulle ju kunna tänka sig att det blir knepigt när något strular och man behöver reklamera. Men det handlar nog egentligen lika mycket om företaget man handlat av hur det funkar?

Häromsistens köpte vi en ny vattenkokare. Den funkade snällt i typ tre veckor; sedan började den läcka. Men tretti.se har skött det hela exemplariskt :-) (Nu är min enda oro i det fallet att den nya vattenkokaren de skickade också ska börja läcka. Ja, och så stör det mig att en vattenkokare kommer att kasseras – men det beror ju egentligen inte på e-handeln…)