Snön har börjat falla. Det är svårt att skilja den fallande snön, som färdas med ganska få graders lutning från horisontalplanet, från den fykande snön.
För fyker gör det. Ytskiktet på snön på marken får liksom en luddig överkant, som att det finns en halvdecimeter till med halvgenomskinlig snö.
Men nejdå, det är inte alls särskilt illa än. Det har egentligen inte slått till än. Så mannen for faktiskt in till byn nyss, för att köpa ved och kattsand. Bra att kunna elda utan att vara rädd att veden ska ta slut. (Vi har ju fortfarande bara haft kamin ett par veckor, och alltså inte hunnit köpa ved ”på riktigt” utan köper ved på Ica :-)) Och bra om katterna inte hamnar i toaknipa i det här vädret. För ja, mat har vi ju kommit ihåg att se till att ha hemma – men kattsand? (Men toapapper glömde vi också! Ja ja, vi har så vi klarar oss :-))
I övrigt är det idag korvgörardag. Och som den röriga barnfamilj vi är – med ständiga småkonflikter och incidenter som avbryder tankar och planering – så glömde vi att koka potatis igårkväll. Alltså är det den sortens förberedelser vi ägnar förmiddagen åt idag: koka potatis (och kyla), putsa och skära kött och stoppa i frysen en stund, lägga fjälster i blöt.
Jag kokar köttgryta på det bortputsade från köttet (lite långkok hanterar sånt bättre än köttkvarnen ;-)) och tittar ut på snön (än kan man se genom rutorna).
Klass 2-varningen är förresten utvidgad till Österlen nu också.