Monthly Archives: december 2012

H&M börjar återvinna textil i Sverige!

Dagens riktigt glada nyhet är att H&M börjar återvinna gamla kläder:

Modekedjan Hennes & Mauritz börjar återvinna kläder i stor skala. Från februari kommer cirka 1″‰500 butiker ta emot gamla plagg och inom ett år ska samtliga H & M-butiker i världen göra det.

De senaste åren har allt fler kritiska röster höjts om slit- och slängkulturen i modebranschen.

Nu försöker H & M ta sitt ansvar för att minska sopberget och under nästa år kan kunderna börja lämna avlagda kläder från alla olika varumärken i butikerna. I Sverige blir det till en början i Mälardalen.

-”‰Vi ska framför allt samla in kläder som inte är hela. I dag återvinns en väldigt liten del av dem. Runt 80 procent hamnar i soporna, berättar Henrik Lampa, chef för H & M:s hållbarhetsarbete.

Läs hela artikeln i DN.

Så här skriver H&M själva

H&M är det första modeföretaget som lanserar ett världsomspännande klädinsamlingsinitiativ. Från februari 2013 kan kunderna lämna in använda plagg i H&M-butiker på samtliga 48 marknader. Hållbarhet är en viktig del av H&M:s erbjudande, och H&M strävar efter att reducera den miljöpåverkan kläder har under hela sin livscykel.

”Vårt hållbarhetsarbete grundar sig i ett starkt socialt och miljömässigt ansvarstagande. Vi vill värna om miljön och erbjuder därför våra kunder en bekväm lösning: att kunna lämna sina använda eller defekta kläder till H&M”, säger Karl-Johan Persson, vd för H&M.

H&M är det första modeföretaget som introducerar klädinsamling i utvalda butiker världen över. Genom detta globala initiativ kan H&M:s kunder spara på naturresurserna och bidra till minskade miljöeffekter genom att undvika textilavfall. Alla typer av kläder, oavsett märke och skick, accepteras. För varje lämnad påse med kläder får kunden en rabattkupong med erbjudandet ”50 kr i rabatt vid köp för 300 kr”. De insamlade kläderna tas sedan om hand av H&M:s partner I:Collect, som har den infrastruktur som krävs för att återvinna kundernas textilier så att de kan användas på nytt.

Varje år slängs tonvis med textilier i hushållssoporna och hamnar i avfallsdeponier. Hela 95 procent av dessa kläder hade kunnat användas igen: bäras på nytt, återanvändas eller återvinnas, allt beroende på det enskilda plaggets skick. På längre sikt vill H&M minska den miljöpåverkan kläder har under hela sin livscykel och skapa ett slutet kretslopp för textilfibrer. Målet är att hitta tekniska lösningar för att återanvända och återvinna textilfibrer i större skala, vilket är skälet till att H&M har startat Conscious Foundation: för att främja nytänkande kring att sluta kretsloppet av textilier och sociala projekt längs H&M:s värdekedja.

När man handlar på tradera…

… får man ibland små spännande paket med posten.

Det är paket av alla möjliga format. Det genomgående temat är uppfinningsrikedom och mantagervadmanhaver. Det är paket inslagna i gamla pulvermospaket, omslagspappret till skrivarpapper, små askar som det varit diverse prylar i.

Men nästan alltid återanvänt förpackningsmaterial. Och nästan alltid packat så att det är väldigt lite luft i förpackningen. Resurssnålt. Transportsnålt.

Det gör mig jätteglad!

Bokrecension: Om det var krig i Norden

Jag hamnade i en diskussion med en annan förälder vid hämtningen på dagis häromsistens. Barnen hade varit på skattjakt, och jag sa något om att skatter är bra. Han invände att han tycker vi har alldeles för höga skatter i Sverige, vilket jag sa att jag inte höll med om. Och då vällde en mängd klagomål ur hans mun. Väldigt mycket med invandrarfokus. Sånt som att ”somalier får minsann gratis tandvård, medan vi svenskar får betala” och liknande. Och förstås den klassiska repliken ”Jag är inte rasist…” (han sa aldrig ordet ”men” men det fanns där ändå).

Jag talade om att jag är stolt över att betala skatt. Och att jag tycker det är viktigt att ta emot flyktingar. Att jag tycker att det är en självklarhet att ta emot människor som inte kan stanna i sina ursprungsländer för att det är krig eller för att de är förföljda för sina åsikter eller liknande. Att jag önskar att det fanns något land som skulle ta emot mig om jag behövde fly från Sverige. Och jag undrade om inte han hade tagit med sina barn och flytt om han såg att det inte fanns någon framtid för dem här.

Men hans uppfattning var att om man bor i en diktatur så får man helt enkelt lära sig hålla käft och gilla läget, och annars får man skylla sig själv.

(Dessutom hade han uppenbart svårt med att jag inte höll med honom och argumenterade emot och kallade mig arg fastän jag inte var det.)

Några dagar senare såg jag en bok på Pocketshop som jag nu köpt och läst: Om det var krig i Norden. Det känns på sätt och vis märkligt att betala en hundring för en bok man läser ut på 20 minuter. Men ja, den var värd pengarna.

Boken gör precis det jag också försökte göra: den vänder på det. Beskriver en situation där det är Sverige som är i krig. Ditt land är i krig och rasar samman. Du är inte trygg. Du är hungrig och fryser och måste fly.

Boken är som sagt var kort och snabbläst, men ändå åstadkommer den på sina få sidor mer än många många debatter i tv, radio och tidningar.

Om man läser den, vill säga.

Problemet är väl att de som skulle behöva läsa den aldrig kommer att göra det. Och för väldigt många av oss andra är det som står i boken egentligen fullkomligt självklart.

Menläs gärna boken. Och ge den sedan till någon annan du tycker ska läsa den.

Alla dessa kalendrar på nätet! Om rabatter, kvalitet och konsumtion

Nu är det december. Och varenda liten butik på nätet ”med självaktning” har en adventskalender eller julkalender: varje dag ett nytt erbjudande.

Ja, det är säkert effektivt som metod för att få folk att köpa mer. Speciellt att köpa saker som de inte behöver. Rejäl rabatt, kort tid – du måste bestämma dig BUMS för sedan gäller inte erbjudandet längre. Och sedan igen någon dag senare. Och igen.

Ingen möjlighet att planera och tänka igenom sina inköp. Inget behovsbaserat, bara impuls- och känslobaserat (eller i alla fall huvudsakligen).

Bedrövligt ur resurs- och hållbarhetshänseende.

För övrigt funderade jag på det här med rabatter häromdagen. Det här att numera så ”räcker” det liksom inte att det är tio procents rabatt eller rea för att man ska tycka det är billigt. Inte ens 25 procents rabatt känns billigt; det krävs typ 40, 50 eller ännu fler procents rabatt för att man ska känna att man gjort ett ”fynd” eller ”kap”.

En del i det tror jag är just att det gått inflation i rabatter och reor och erbjudanden – detär alltid nåt sånt, det är mängder med sånt…

Men en annan sak tror jag är det här: Vi behöver inte sakerna.

Om det är något man verkligen behöver, något man skulle vilja köpa för att man verkligen har behovet men liksom inte riktigt har råd med, eller som man skulle köpa ändå men som skulle få det att svida i plånboken, då är tio procents rabatt riktigt värdefullt och betydelsefullt.

Men när det bara är en ”leksak” eller inredningsdetalj till, eller en tröja till när man redan har tjugo, så krävs det ”halva priset” för att övertyga.

Och handlarna skjuter sig själva i foten i sina försök att ”undertrumfa” varandra.

Och vi själva… vi lurar oss själva att tro att det häär med att dra ner på konsumtionen betyder att vi ska handla för mindre pengar = färre antal kronor. Och så köper vi billigare prylar i tron att det är bättre. Istället för att köpa dyrare saker som håller längre.

Vi köpte ett par nya elektriska adventsljusstakar (såna där sjuarmade klassiska) idag. Ifjol hade vi bara en, efter att ett par stycken lagt av. Nu idag köpte vi ett ”känt” märke med förhoppningen att de ska hålla lite längre. På en liten lapp fastsatt runt ett av ljusen stod det

Quality is remembered long after the price is forgotten

För övrigt, en annan fundering angående elljusstakar: varför säljs de fortfarande med glödlampor i? Det känns ytterst fånigt att själv behöva köpa en extra förpackning med sju LED-lampor och byta ut. Ytterst fånigt. Jag funderade faktiskt på att skruva loss glödlamporna och lämna kvar i affären.

En liten adventsberättelse

Det var dagen innan första advent. I år råkade det dessutom vara första december.

I det lilla huset på den skånska landsbygden hade adventsljusstakar tänts i fönstren. På borden stod ljusstakar med levande brinnande ljus. I en av de stora golvljusstakarna av smide brann ett tjockt kalenderljus. I kaminen brann en brasa. På trappen till verandan på framsidan lyste en lykta med levande ljus.

Vid bordet satt släkt, vänner och bekanta och umgicks. De drack kaffe, te, saft och glögg, åt pepparkakor, lussekatter och andra kakor. Barnen lekte och stimmade.

Ur stereon flödade ändlösa mängder julmusik – svensk folkmusik, engelska carols och radiofavoriter från början och mitten av förra seklet.

Sedan reste släkt, vänner och bekanta hem. Över det lilla huset sänkte sig lugnet. Ur stereon fortsatte julsånger att flöda. Ljusen slocknade ett efter ett. Elden falnade i kaminen men glöden dröjde kvar.

Ute föll julesnön. Inne spreds en svag doft av pepparkakskryddor inför morgonsdagens pepparkaksdoft.