En del möten jag går på, både i jobbet och i andra sammanhang, har som första riktiga punkt ”Föregående mötes minnesanteckningar”. Det vill säga man börjar med att harva igenom samma saker som man harvade förra gången.
Ibland består dessutom halva minnesanteckningarna av ”föregående mötes minnesanteckningar”. Det innebär att man ägnar ibland kan ägna en rejäl stund åt att gå igenom förförra mötets minnesanteckningar. Som inledning på mötet – när man borde vara fräsch i hjärnan och kunna komma vidare.
I värsta fall kan man fastna där. Stöta och blöta de saker man inte kunde komma överens om eller lösa förra eller förförra gången. Eller som man redan sagt inte kommer att bli av – men det kan man ju prata lika länge till om, liksom.
Man skulle ju kunna använda tiden till något roligare?