Vi är kvar hos mina föräldrar, jag och fyraåringen. Det är påsk. Mannen och nioåringen kommer snart hit.
Jag är ledig. Och jag är inte hemma i mitt eget hus.
Det innebär ledig på ett sånt där ovanligt sätt.
Ledig utan att ha en massa saker omkring mig som borde göras.
Ledig utan möjlighet att göra någon av de saker som jag skulle vilja göra eller vilja få gjorda.
Ledig. Och på ett sätt låst. Låst vid att göra typ ingenting.
Väldigt ovant. Lite frustrerande. Förmodligen ganska nyttigt. Förmodligen lite av den effekt folk försöker uppnå när de åker på semester och vill komma hemifrån.
Nå, helt lugn och ro är det inte. Vi varvar med lite vredesutbrott från fyraåringen (skrika, sparka, riva, slåss, spottas). Herregud, annars kunde man ju råka slappna av.