Påbörjat årets häckklippning

Klippsäsongen har börjat. Det vill säga, jag har återigen gett mig på evighetsprojektet hålla efter våra häckar så de inte tar över världen.

Så i kyla, blåst och enstaka rasslande snöflingor (bara en kort stund på det sista) har jag stått ute och klippt.

Jag har börjat med häcken på baksidan, på utsidan ut mot åkern, där det är viktigast att försöka hålla inne häcken så att den inte brer ut sig över åkern=inte vår mark. Plus att den häcken är den som ränner iväg mest på höjden och som vi dessutom valt att ha ganska hög. Det vill säga klipphöjden är ungefär så högt upp som jag når när jag sträcker armarna uppåt och använder en grensax med långa handtag.

Jag tänker en del medan jag står där och klipper. Ja, huvudsakligen inte så avancerade tankar. ”Fasiken vad det är kallt.” ”Det känns som att jag blivit kortare sedan ifjol, nådde jag verkligen att klippa av toppgrenarna in i mitten förra året?” Sådana saker.

Och så tänker jag på sådana där böcker med instruktioner för att beskära. Tänker att de nog egentligen är inriktade på folk som har betydligt mindre trädgårdar. Har man en liten trädgård har man ju bättre tid att stå och pilla med varje liten detalj, välja vilken knopp man ska kapa vid, se till att gör vartenda snitt snyggt.

Ursäkta, men jag har inte den möjligheten. Jag måste se till att klippa in och ner häckarna av alm, fläder, syren, ask, hassel, buxbom och annat innan de tar över världen, eller i alla fall breder ut sig så att trädgården i övrigt försvinner. Och helst ska jag få lite tid över till resten av trädgården.

Det är inga snyggehäckar. Det är lite vindstopp och avgränsning. Och arbetet med dem får inte stjäla för mycket tid från sånt jag faktiskt vill göra i trädgården.

Dessutom är säkert sådana där böcker huvudsakligen inriktade på att beskära buskar. Eller möjligen beskära träd som får vara träd. Inte på att beskära träd som planterats som häckar och som växer som ogräs.

Det tänker jag också på där jag står. Det här att man ofta träffar på beskrivningar av fläder som en ”buske”. Ha! Pytt heller…