Förra veckan – alltså första veckan i april – var jag ju hemma och vabbade hela veckan, och var krasslig själv också.
Veckan som gått nu har jag jobbat. I måndags vabbade min man, och blev själv sjuk, och sedan har han varit sjuk hela veckan. Själv har jag haft en ganska stressig eller intensiv jobbvecka. Eller ja, i alla fall rörig, som det blir när man ligger efter med en massa saker och inte vet vilka trådar man ska ta tag i – de nya, de gamla eller allihopa, typ. Varit på resande fot, sovit borta en natt, kommit hem ganska sent en kväll, gått upp kvart över fem en morgon. Och samtidigt inte haft någon ork. Varit energilös. Inte riktigt orkat ta itu med saker. Hostat och haft ont i halsen. Och tänkt att det är som jag inte hunnit repa mig från influensan eller vad det nu var. Jag har gått och längtat efter sol och värme och lite lugn och ro och möjlighet att vila upp mig och komma ikapp.
Igår eftermiddag, efter en synnerligen kraftlös dag, började mina ögon bli irriterade och jag började bli snorigare. Inget gott tecken.
I morse rann ögonen, jag snorade och nös. Det kom märklig muskelvärk. Och på eftermiddagen kom nästäppan. Och sedan frysandet och huttrandet och ont i hela kroppen, och jag låg under täcke och yllefilt en dryg timme tills alvedonet hunnit värka så pass att jag slutade skaka.
Jag är sjuk igen. Det vill jag inte. Jag vill vara pigg och ha ork och energi och sätta igång med en massa vårsysslor i trädgården.