Morgnarna är bättre än senare på dagen. Jag antar att det betyder att det trots allt handlar om någon sorts spänningsgrej. Jag har någon sorts täppthet och svullnad, som blir värre framåt dagen när jag varit igång, och ju mer jag märker av den desto mer ont får jag.
Tror jag.
Täppa ger trötthet.
Svullnad ger trötthet.
Ont ger trötthet.
Den här skiten är helt enkelt jävligt tröttande.
Men nu har jag i alla fall inte tagit nässpray sedan tidigt i morse. (Hoppas jag kan somna ändå.) Och jag höll ut ända till någon gång runt 7 ikväll innan jag tog en (1!) alvedon.
Jag har trots allt kämpat på och försökt orka göra lite idag. Vi har rensat ogräs ur två pallkragar, och fyllt på lite ny gödsel, och sedan planterat ut mina fyra squashplantor i den ena och nioåringens åtta gurkplantor i den andra. Så har vi burit in allt alm- och fläderklipp från utsidan av häcken så att det inte ligger och riskerar hamna på åkern mer. Jag har ”rensat” resten av plommonslyklippet så att det ska gå att använda till stödpinnar och så att det smånna ska kunna ligga under äppelträden och sakta brytas ner. Jag har sågat och klippt flädern bakom uthusen i förebyggande syfte. Och så har jag kvistat de samlade fläder-, äppel- och plommongrenar som ska sparas till ved.
Det är väl ungefär vad jag pallat. Det har varit mycket ansträngande. Hade jag varit frisk hade jag nog orkat det dubbla. Och hade jag varit frisk skulle jag aldrig ens kommit på tanken att gå och lägga mig och vila mitt på dagen – flera gånger, till och med.