Läser det här inlägget och bli så irriterad:
Länsstyrelsen eller myndigheterna kommer aldrig hjälpa mig, deras enda intresse är sina egna agendor och att säkerställa sina egna löner, inkomster och karriärer. Detta gäller alla inom staten. Egenintresset kommer alltid först, oavsett vad som sägs utåt.
FEL FEL FEL.
Man väljer inte att jobba inom länsstyrelsen eller andra myndigheter för att tjäna pengar eller göra karriär. Det finns inget löneutrymme. Det finns inga resurser. Det finns ständigt för mycket att göra och för lite tid och för lite resurser. Man skulle aldrig lyckas hålla igång verksamheten på den nivå man gör om det inte vore för att väldigt väldigt många av dem som arbetar där drivs av en inre övertygelse och en stark vilja att göra världen bättre.
För sin egen hälsas skull borde många statliga tjänstemän jobba mindre, ta saker mindre allvarligt, men det är svårt när man känner det som ett kall att bevara hotade arter, minska människors negativa påverkan på havet eller hindra farliga kemikalier att hamna i vårt dricksvatten – för att ta några exempel. För man inser att om inte man själv gör lite mer så kommer ingen annan att göra det i ens ställe. Och ofta känner man frustration över hur lite det går att åstadkomma, för man har kunskapen men inte de juridiska eller ekonomiska medel som behövs för att åstadkomma den förändring man ser skulle behövas, men man försöker göra det bästa av situationen – i alla fall så länge man orkar och inte hunnit bli för bitter över hur lite som går att åstadkomma.
De människor som jobbar på våra myndigheter är ofta de människor som redan i sin ungdom brann för att förändra världen, som hade detta som mål och mening (istället för att bara hoppas på vilket jobb som helst för sin försörjning eller ett jobb med mesta möjliga lön), och som valde att ägna sitt liv åt att göra skillnad. Så man studerade ett antal år på universitetet, för att öka sin kunskap och för att skaffa den kompetens – formellt och praktiskt – för att kunna få jobba med detta. Och vill man förändra världen utifrån det system vi har, i det samhälle vi har, så är myndighetsvägen för många den logiska och möjliga vägen.
Självklart finns det andra vägar. En av dessa är förstås att försöka ändra förutsättningarna för samhället. Till exempel att försöka förbättra spelreglerna för dem som arbetar via myndighetsvärlden. Då satsar man istället på politiken. Om man till exempel tycker att det satsas för lite resurser på naturvård och för mycket på motorvägar, eller om man tycker att lagstiftningen inte ger det resultat man önskar.
De allra flesta politiker ägnar sig åt politik för att de vill förändra världen. Göra den bättre – utifrån sina uppfattningar. I det stora eller det lilla. Påverka. Göra något åt det som är fel, istället för att bara sitta och hoppas på att någon annan ska lösa det.
De allra flesta politiker ägnar sig åt politiken på fritiden. Något man ska hinna utöver allt annat. Något man tycker är så viktigt att man prioriterar bort annat, för att ha möjligheten att påverka lite.
Politiker och myndigheter är i de allra flesta fall i grunden människor som vill ta ansvar och förändra. Människor som vill ta ansvar både för sig själva och för andra. Människor som inte bara ser till sitt eget bästa utan faktiskt vill mer. Människor som tar itu med saker istället för att bara klaga inför grannen.
Ja, visst finns det undantag och skitstövlar. Men därifrån och till detta totala förakt mot människor som faktiskt är beredda att göra skillnad…
Suck.