Monthly Archives: juni 2013

Affärsidé för hemmasemestrar?

Det slog mig plötsligt innan idag. Jag såg röran omkring mig därhemma. Tänkte på att det snart är semester. Tänkte på hur skönt det skulle vara att slippa just städningen och disken – eller ja, att det just nu känns som att halva semestern mycket väl kan gå åt till att få ordning.

Det är väl därför folk flyr hemifrån på semestern? För att slippa ifrån röran. Och för att kunna leva överklassliv en stund: ha en tillvaro där det är någon annan som lagar maten, tar hand om disk och städning. Kunna ägna hela den lediga tiden åt sig själv och det man tycker är roligt (oavsett om det är museer eller stranden eller nåt annat).

Så slog det mig att det där kunde vara en affärsidé: anställa hushållerska under semestern. På det sättet kan man semestra hemma. Få den lyxiga semesterkänslan, men utan att behöva resa bort. Klimatsmart. Och skapar nya jobb på hemmaplan.

Ja, den sortens service kostar förstås mer här hemma än på semesterorter i låglöneländer. Å andra sidan sparar man in kostnader för resan och sånt.

När bloggandet blir en geggig propp

Ibland är det tomt på bloggämnen i huvudet. Bloggandet är ju något som kommer av ett behov att skriva om något, och ibland finns det helt enkelt inget som engagerar på ett sätt som kräver att jag skriver.

Ibland finns det bloggämnen, men det blir ändå inget skrivet. För att jag saknar ork, eller tid, eller kraft att fokusera. Eller bara helt enkelt inte har lust eller kommer mig för. Och det är liksom lugnt. I alla fall så länge det bara är några enstaka bloggämnen som ligger på vänt. Då går det liksom att låta bloggtrådarna rinna av för stunden och veta att de finns där när tiden och orken och det andra infinner sig.

Men om det blir för många bloggämnen som ligger där på vänt så blir det liksom en stor propp, som ligger och är i vägen för allt annat. Små lösa trödar som ligger och blockerar tillvaron. Ett stort moln av röra i huvudet. Ett stort borde som ligger och stör tillvaron. Många kvällar när jag sitter och liksom försöker komma till skott fast inte riktigt orkar, så det blir aldrig av. (Jag borde sova då istället, ja.)

Inte blir det bättre av att geggan i huvudet just nu är stor i övrigt också. Av allmän trötthet, typ. Behöver semester. Och tid att kunna göra saker direkt när de dyker upp i hjärnan, istället för att samla på hög till senare.

Vilket väl för övrigt är just samma sak som semester?

Det blir för övrigt inte heller bättre av att kroppen går och väntar på mens som liksom aldrig kommer.

Väderprognoser som inte uppdateras på riktigt

Jag är väl lite av en väderjunkie (stavas det så?). Håller gärna koll på väderpognoser, ofta från flera olika vädersajter, tittar på radarbilder för nederbörden, och så vidare.

Jag har full förståelse för att prognoser är prognoser, och alltså med stor sannolikhet inte kommer att stämma ;-) Jag har också viss förståelse för att radarbilder inte stämmer med verkligheten, även om det känns lite bisarrt ibland när regnet öser ner fast radarbilderna hävdar att det är uppehåll, eller att det knappt duggar när det ”borde” vräka ner.

Det jag däremot inte riktigt fattar är när väderprognoserna anges ha uppdaterats vid en viss tidpunkt – men man helt uppenbart inte har uppdaterat.

Alltså, så här: SMHI utfärdar en prognos kl 07.55 som visar att det ska komma ett regnområde som ska passera ungefär kl 9-14. När prognosen är ny småstänker det lite, men sedan blir det inte mer. När man tittar på radarkartorna är det uppenbart att regnområdet passerat liksom ”i kanten” och snabbt drar förbi. Det syns inga mer regnområden som kan dyka upp i området. MEN när SMHI utfärdar nästa prognos, vid 11.15, så är prognosen oförändrad och visar alltså fortfarande att det ska regna 9-14. Fastän det är uppenbart för var och en att det är fel. Borde vara uppenbart även för den som gör prognosen, alltså.Och ibland så används fortfarande precis samma kurvor, data, etc både en tredje och en fjärde gång samma dag (och då är förstås regnskuren 9-14 bortplockad, men resten stämmer fortfarande med den prognos som gjordes 07.55 och som uppenbarligen inte stämde – ska jag då lita på att den stämmer längre fram?!?)

Ja, detta är vanligt, ofta återkommande, i olika varianter.

Och visst, jag har full förståelse för att det inte alltid är rimligt att göra nya prognoser så många gånger varje dag. Men om man nu inte gör en ny prognos, varför påstår man då att man gör det? Jag fattar inte.

Vi gjorde fel

För ett par månader sedan gick vårt kylskåp sönder. Det var temperaturregleringen som hade lagt av. Det innebar att kylskåpet helt enkelt inte kunde reglera temperaturen korrekt. Större delen av tiden var det snarast betydligt kallare än det skulle i kylen – grönsakerna frös.

Vi velade fram och tillbaka länge. Laga eller köpa nytt? Man ska ju i första hand laga saker så att de håller så länge som möjligt, istället för att köpa nytt. Samtidigt är det knepigare med saker som drar energi, för nya prylar är energisnålare. Vilket är i praktiken bäst när det gäller ett kylskåp – vilket överväger om man gör en livscykelanalys? Vid vilken ålder på ett kylskåp är det bättre att köpa nytt än att laga det gamla?

Vi försökte hitta info, frågade runt bland folk som kanske borde veta, men fick inget svar, bara kommentaren att det vore intressant att veta och berätta gärna vad ni kom fra till, typ.

Så till slut lagade vi vårt tio år gamla kylskåp för ett par tusenlappar.

Det var tydligen fel beslut. Igår gick Naturskyddsföreningen ut med ett pressmeddelande:

I en ny beräkning som tagits fram för Naturskyddsföreningen så visar det sig att det blir en vinst för miljön om vi byter ut kyl och frys som är äldre än sju år.

– Om man vill göra en insats för miljön så ska många köpa en ny kyl och frys och lämna in den gamla på kommunens miljöstation. Då kan resurserna återvinnas till en ny och energismartare kyl och frys. Teknikutvecklingen har gått så fort och de har blivit så energieffektiva att vi ändrat vår rekommendation till att byta ut de som är äldre än sju år. Detta förutsätter att det gamla lämnas till återvinning och ersätts av ett som är klassat med A+++, säger Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen.

Uträkningen har tittat på en livscykelanalys av produktion och konsumtion av produkten. Energianvändningen har stor miljöpåverkan under en produkts livscykel därför skall dessa produkter bytas ut relativt snabbt när teknikutvecklingen är snabb. Annat är det med möbler och kläder, de skall användas så länge de bara kan.

Jaja. Då vet vi det. Nej, jag är inte ett dugg upprörd över att vi gjort fel eller inte hittat infon innan – jag är glad att infon finns att tillgå nu, så att jag kan tipsa alla andra :-)

Vindejakt

Jag går en runda varje dag. Minst. Ofta mer. Spanar med mina hökögon. För jag har lärt mig väl vid det här laget hur vindorna ser ut när de tittar upp över markytan. Eller ja, när knappt tittat upp. Hur jorden ser ut när de bryter sig igenom. Fått blick för den där rödgröna nyansen och den där lilla böjen på bladen. Jag vet vad jag ska spana efter. Och jag vet var.

Så så gott som varje dag snokar jag rätt på det som kommit upp. Sticker ner spaden så långt det funkar, med tanke på att det är bland växande gröda – jag vill ju inte gräva upp växande morot, rödbeta eller ärtor – och gräver upp de spirande vindorna. Det vill säga, jag gräver upp så långt ner som funkar med planteringsspaden, typ tio centimeter som mest.

Nästa dag sticker de upp igen. På samma plats. Eller ja, ibland tar det ett par dagar, men sällan mer.

De har en enorm växtkraft, de där vindorna. För det som växer upp från är ju de rotstumpar som blivit kvar efter att vi kört upp med jordfräsen och grävt igenom jorden, och sedan plockat bort så mycket som vi kunnat hitta av ogräsrester. Och så förstås de rötter som finns kvar så långt ner i marken att vi inte nått dem med spade och jordfräs.

Barnen hjälper också till i jakten. De är också rätt bra på att känna igen det där första uppstickande av vindorna. De kommer och hämtar mig om de hittar vindor jag missat eller om de hunnit ut före mig.

Jakten på vindor är en jakt som aldrig kommer att ta slut.

Nejdå, jag har inte glömt er

Jag är bara trött. Och har inte hunnit. Det är så mycket annat. Och jag behöver semester.

Två lakan = två rullgardiner och ett nattlinne

Jag har slutligen fått tummen ur och sytt den andra rullgardinen. Och eftersom rullgardinerna är sydda av varsitt gammalt överlakan så blev det förstås en del tyg över. Av överblivet tyg syr man fler saker :-)

Jag har länge haft behov av några nya nattlinnen. Två av de jag fortfarande använder är av typen jätteoversized t-shirt med massor med tryckta små nallar på eller nåt sånt, och det ena av dessa två är så slitet att det verkligen knappt hänger samman. Så att sy ett nattlinne kändes som ett lämpligt projekt. Och eftersom jag häromsistens fick syn på en tunika hos Gudrun Sjödén som jag kämpar hårt med att låta bli att köpa [inte köpa onödiga saker eller saker man inte behöver] så hämtade jag i alla fall lite inspiration från den – kombinerat med det faktum att jag efter att ha sytt vetefilt och fyraåringsskjorta också gärna ville ha något med röda mönstersömmar… :-)

Alltså gav jag mig på att sy ett nattlinne – av det som fanns kvar av lakanen. Inget mer (bortsett från tråd).

Och när man dels ska hushålla med tyget och dels är alldeles för lat (eller inte vill ta sig tiden) att arbeta fram ett noggrannare mönster så är det fyrkantiga tygstycken som gäller. Men även så så är jag ganska ringrostig på frihandssömnad (eller snarare frihandsklippning). Eller tja, det där första steget att komma till skott och våga sätta saxen i tyget har väl egentligen alltid varit svårt. Fast jag har sämre känsla nu för hur mycket bystvidd som egentligen behövs för att få en viss mängd rörelsefrihet och så vidare, och när man liksom inte har några fasta punkter på vare sig hur brett eller långt någotdera tygstycket borde vara och man har flera olika delar som ska förhålla sig till varandra, då blir det svårt att komma till skott. Till slut måste man liksom bestämma sig. Och ja, då är det på något vis rätt tacksamt att vara begränsad av de tygstycken som finns att tillgå :-)

Så jag kom till skott. Och det blev väl kanske inte riktigt helt och hållet som jag hade tänkt mig, men det funkar. Och jag har sytt rynktråd för första gången på evigheter – ganska udda bara det ;-)

Det ska väl tilläggas att jag är rätt förtjust i kläder av enkla raka vita tygstycken ;-)  Och det är ju kul att ha något sådant som faktiskt funkar att använda ”till vardags”. Den hellånga vackra klänningen jag sydde för en hel massa år sedan funkar liksom mycket mindre ofta (det är nästan så att det känns som tur att vi faktiskt gifte oss så att den kom till nytta en gång extra ;-) )

Och det blev ganska snyggt med röd mönstersöm på nattlinnet. Som broderier fast mindre jobb. (Och mindre perfekt, för symaskinen har ibland märkligheter för sig.)

Blir det vi som måste lägga ut på Blocket?

Och så slår ångesten plötsligt till. Som den gör ibland när saker huvudet plötsligt släpper fram eller lägger ihop eller så.

Blir det kanske trots allt för trångt vid badkaret? Visst, vi har suttit och räknat på det med en snubbe på villamässan, och konstaterat att de där standardmåtten för hur brett man har vid toa är väldigt generöst tilltagna – och inget tvång att följa i ett gammalt hus. Att det funkar utmärkt med mindre. Men nu mal huvudet på, med väggens längdmått, och badkarets, och att väggarna ju byggs på ett par centimeter med fuktskivor och kakel och grejer.Och plötsligt får jag en osäker klump i magen, och ett huvud som spinner runt runt.

Tänk om det blir för trångt? Tänk om vi borde valt ett 130-badkar istället? Tänk om vi blir de där fåniga som får lägga ut ett badkar till försäljning på Blocket – ”Felköp, fick inte plats”. Tänk om det är vi om är helt dumma i huvudet?!

Försommar

Klockan är över halv tolv på kvällen. Himlen är fortfarande orange i nedkant och ganska ljus längre upp.

Jag hör grodor kväka från en damm längre bort. Jag hör fåglar jag inte vet namnen på.

Försommar.

Det gör mig ingenting alls att behöva gå till utedasset.

Livet rusar på

Stoppade bönor i jorden i lördags; majs och lite ärtor till i söndags. Hoppas jorden är varm nog nu – eller snarast att den förblir det. Lagt fiberväv på på en del av det.

Det har kommit upp även ett par skott av Gijnlimsparrisen.

Nästan all potatis har kommit upp.

Jag och fyraåringen jagar sniglar och vindor.

I badrummet har hantverkarna hunnit så långt som till att lägga ut golvvärmelingor.